Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Vintern, dess mödor och nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har fått bra betalt för renköttet, finns där kanske också
en packe med granna halsdukar eller en väckarklocka, ty
detta är saker, som lapparna tycka mycket om.
Men våren kommer, inte den gröna våren, men våren med
långa ljusa dagar, med stickande sol på snön och med skare,
som gör det lätt att färdas. Då blir renen otålig, han
har svårt att komma åt laven, han svettas i sin tjocka
vinterpäls och längtar till fjällen. Ofta ge renarna sig
av på eget bevåg västerut, och lapparna få i största hast
packa in kåtor och matförråd och skynda efter. Flyttningsstök
äro ju lapparna så vana vid, och det är för dem bara ett
nöje. Fort och behändigt tagas kåtorna ned, och kåtastängerna
läggas i en ackja. Så instuvas fällar och pälsar, packaskar
och kokkarl och det lilla, som är kvar av matförrådet.
Därpå ordnas alla ackjorna och dragrenarna. Lappfar själv
ränner på skidor i spetsen för tåget och ser till, att
det färdas tillåtna vägar och sådana, där man kan finna
bete. Där renhjorden har gått fram, är en väl banad väg
för raidon. Den första raden av dragrenar brukar lapphustrun
leda, och i de första ackjorna åka de mindre barnen. Sedan
komma andra lassrader, ledda av någon vuxen dotter i
familjen eller av en tjänstepiga. Ibland är hjorden så
ivrig att komma västerut, att lappfolket får riktigt jaga
åstad med helt korta raster om nätterna. När de kommit
fram till sitt vår- och höstviste, stanna de först där en
tid. Nu är det gott att ha de matvaror, som finnas i förvar
i njallan eller nergrävda i jorden. Visst är köttet ruskigt
att se på, ty maskarna kräla i det, men dem skrapar man
bort, och så får det ätas i alla fall man har ingenting
annat. Den tiden brukar man nämligen aldrig slakta renar,
ty deras päls är då dålig och förstörd af insekter. Här
i sjölandet kan dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
