- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
198

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tornedalen. Forsfärder.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till nästan var gård hör en bastu, det är en särskild
liten stuga, som inte har någon annan inredning än en stor
murad ugn och lavar längs väggarna. När där skall badas,
häller man vatten på den heta ugnen, så att stugan blir
full av vattenånga. De badande lägga sig nakna på lavarna
och piska sig med lövkvastar av björk. Sen de ha svettats
alldeles oerhört i bastun, bruka de ofta springa ut och
rulla sig i snön, och att i 20 graders kyla springa nakna
mellan bastun och stugan gör dem ingenting. Dessa bad äro
mycket hälsosamma och härdande. Om sommaren, när männen
ha strängt arbete med jorden, bruka de bada två gånger i
veckan. Om en man en afton kommer vandrande förbi en
rykande bastu, så kan han, om han än är alldeles obekant,
gå in och få vara med om badet, ty sådan är seden. Detta
slags bad brukas allmänt hos finnar, både i Sverige och
i Finland.

Befolkningen bär uppe tror mycket på trolleri och skrock,
tecken, som båda kommande ting, och dylikt. Ännu i dag
finns det många, som äro övertygade om att lapparna kunna
trolla.

En lantman hade en gång på hösten varit inne i Haparanda
för att handla. Därvid hade han förlorat sin plånbok, som
innehöll en mycket stor penningsumma. Nu föll det honom
inte in att fara tillbaka till staden för att höra efter
plånboken, utan han beslöt att fråga en spåkunnig lapp,
var den fanns. Men honom kunde han inte träffa förrän
flera månader senare, mitt på vintern. Då reste han inåt
lappmarken, träffade lappen, och denne svarade honom: »En
liten, mörklagd man har hittat plånboken, och den ligger
på hyllan med hornknappen upp». Av detta svar gissade
emellertid bonden, vem han skulle vända sig till. Och nu
först begav han sig till staen. Beskrivningen passade in,
och han återfick sina pengar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free