Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En vinterfärd i övre Norrbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hinna vi pälsa av oss inne i pörtet, förrän grannarna
från de andra gårdarna börja anlända för att beskåda
oss. Ty hastigt som blixten har ryktet spritt sig, att
främlingar kommit till byn. Emellertid packa vi upp
vår matsäck. Men hur ser den ut! Allting är stelfruset:
köttet är hårt som sten, och smöret få vi hugga i bitar.
Samtalet går trögt, ty folket kan bara finska; men
vår skjutskarl har reda på några svenska ord och
får vara tolk. Så fort vi slutat vår kvällsvard, gå vi
in i »kammaren» för att krypa till kojs. Över oss i
bädden lägga vi tjocka skinnfällar, och det behövs väl,
ty det är mycket kallt, och mellan stockarna i väggen
glittrar rimfrosten.
Nästa morgon är det en hel folksamling på gården.
Också lappar ha kommit till, ty det finns ett kåtalag
i närheten, och lapparna äro inte de minst nyfikna. Nu
finns det ingen möjlighet att färdas längre med häst,
utan vi få fortsätta vägen med pulka. Det är denna
vår avfärd, som alla åskådarna vilja se på. När en
främling skall göra en färd i pulka, roar det dem att
se, hur han bär sig åt, och de ha just inte mycket
förtroende till hans förmåga att köra ren. Han brukar också
alltid ha med sig en lapp, som åker före och visar vägen.
Renen köres med en enda töm, som slutar med en
ögla. Den körande träder öglan på högra handens tumme
och virar tömmen några varv om handen. När renen
springer, ligger tömmen på hans högra sida, och när man
vill stanna, slänges den över till vänster. Men man får
inte tro, att renen alltid lyder, han är mycket egensinnig
och gör som han själv vill. Det är ingen lätt sak att köra
ren, och för en ovan renkörare är själva avfärden kanske
det allra svåraste, ty det är omöjligt att hålla renen
stilla. Knappt hinner man kasta sig i pulkan och linda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
