Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. En vinterfärd i övre Norrbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färd, en tunn, ljusblå rökpelare stiger upp strax framför
oss - vi äro framme vid lapplägret, vår resas mål!
En grupp lappkåtor i skogen en klar vinterkväll är en
vacker och egendomlig syn. En ström av gnistor stiger
upp genom rökfånget mot den mörka himmelen, och
eldskenet skimrar genom tältduken på kåtorna, så att de nästan
likna jättestora lyktor. När vi närma oss kåtorna, komma
de lurviga hundarna rusande emot oss och stormskälla.
Snart sitta vi i stort sällskap inne i kåtan, över
elden puttrar rensoppan i den stora kitteln, och samtalet
är i full gång. Lapparna skratta hjärtligt, då vår
reskamrat, berättar om kullerbyttan och äventyren
under färden. De vilja också veta, om vi sett spår av
några »odjur». Efter måltiden bli sinnena ännu mer
upplivade, och nu berättas det historier. Lappfar, som är
en duktig vargjägare, lägger ut om sina äventyr under
jakterna, och gammelgubben berättar ännu hemskare saker
om jättar och troll och »dödingar», som gått igen.
Men så småningom blir det tystare i kåtan, och var
och en söker upp sin vrå för att sova. Alla taga av sig
skorna och hänga sitt skohö till torkning vid elden. Sen
sveper man om sig renfällen, och i brist på kudde lägger
man huvudet på sin granne. Värme strömmar från den
slocknande elden, men från kåtans nedre kant drar det
kallt. Litet emellan lyftes kanten upp, och en hund
kommer in. Hundarna i lappkåtan äro mycket bortskämda
gynnare, de krypa omkring ibland oss, slicka oss i ansiktet
och lägga sig på fötterna på en, på magen på en annan.
Äntligen blir det stilla, och runt omkring i kåtan
höras de sovandes djupa, jämna andetag. Men vi sova ej.
Det är så vackert och högtidligt, över oss se vi genom
rökfånget de tindrande stjärnorna, och där utanför breder
sig vildmarken i den stilla vinternatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
