Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Fjällbestigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fransk geograf. Sex år därefter bestegs berget av ett
par raska svenska skolynglingar; de höggo med yxa
ut sina namn i den iskalott, som täcker toppen. Sedan
dess ha många andra varit där uppe.
Den, som vill göra en fjällbestigning, får vara
beredd på en ganska mödosam vandring. Aldrig har man
bara en sluttning att klättra uppför, utan det bär än
uppför och än utför många mindre höjder, innan man
når till den högsta toppen. Man vandrar från den ena
dalen till den andra, men för varje ny dal, man kommer
till, har man nått högre upp, och naturen blir vildare.
Nu stå vi i en dal uppe i högfjällen. I dess botten
brusar en strid, iskall fjällbäck, och sluttningarna på
ömse sidor bestå av stora, lösa stenar hopade på
varandra. Där ovanför höja sig mörka, branta klippor, här
och där randade med vita snöstrimmor; hela landskapet
går i blåsvart och vitt, det ser tungt och dystert ut.
Under vintern rasa häftiga stormar där uppe, och på de
ställen, som äro mest utsatta för vinden, sveper den fram
med sådan kraft, att den sopar klippgrunden alldeles
bar. Snömassorna hopas då på sådana ställen, där det
finns fördjupningar i marken och är litet lä för vinden.
Dessa hopade snöbäddar hinna ej smältas av vårsolen
utan ligga kvar också under sommartiden, därför gå
landskapen i högfjällen alltid i vitt och svart.
Utför klipporna komma flera fjällbäckar neddansande
med sådan fart, att de alldeles upplösas i skum. Vi tro
först, att all växtlighet är försvunnen. Men så finna vi tätt
invid en snödriva några stånd med vackra blommor, somliga
vita, andra klart ljusröda — det är isranunkeln, den av
alla fjällblommor, som vågar sig högt upp. Medan vi
klättra här i dalen, skrämma vi upp en fjälluggla, som
suttit och sovit i en klyfta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
