- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
239

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Jöklar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sipprar också alltid litet smältvatten, detta silar ned
i de undre lagren och fryser igen där nere. På det sättet
hårdnar den undre snön, den blir tillisad och kornig —
alldeles som i gamla snödrivor, som ligga kvar vid
vägkanterna framåt våren och se ut som ett mellanting
mellan snö och is.

Men berggrunden uppe i högfjällen är aldrig på större
sträckor jämn utan har mer eller mindre lutning. När
då allt tyngre drivor hopa sig och ständigt pressa på
de understa snölagren, börja dessa liksom följa efter den
lutande marken och sakta, sakta skrida nedåt. Det är
sådan snöis i rörelse man kallar jökel. Överallt där den
glidande isen träffar på klyftor eller sänkor i berget,
fyllas de ut; alla fördjupningar, stora och små, bli som
behållare för den omätliga ismassan. Jökeln är stor och
väldig, ofta över 1 kilometer i bredd, och därför att den
är så jättelik, kunna vi ej lätt få någon hel bild av den.
Den är som en vidunderligt stor isorm, som bara visar
sin yta, sin kropp gömmer han nere i djupet.

När man står och ser på en jökel, märker man inte
alls, att den rör sig. Men man kan på ganska enkelt
sätt förvissa sig om att den gör så. Man målar t. ex.
några stenar med stark färg och lägger ut dem i rad
tvärsöver isen samt gör ett målat märke också på
klippväggen mittför stenraden. Och så kommer man
tillbaka om en månad - då får man se, att stenarna ligga
1-2 meter längre ned än märket i klippan. Alltså har
jökeln krupit ett stycke nedåt. På 100 år gör denna
rörelse ingen liten sträcka! Men vanligtvis är jökeln ungefär
lika lång det ena året som det andra; hela ismassan
skjuter visserligen längre nedåt, men jökeländan nere i
dalen smälter i stället undan för undan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free