- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
240

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Jöklar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I sin översta del är jökeln bländande ren och vit,
men allt eftersom den skrider fram, blir den randad av
mörka, smutsiga strimmor, och längst ner kan den
nästan påminna om en smutsig vinterlandsväg. De mörka
ränderna bildas av en ofantlig mängd grus och stenar i
alla storlekar, som efter hand rasat ner på jökelns yta.
Där kan ibland ligga block så stora som stugor.

Vi tycka, att fjällen se orörliga och oföränderliga
ut, men det är endast ett sken, de förändras oavbrutet,
nedbrytas och falla sönder. Frosten är deras
farligaste fiende. Det finns alltid sprickor i klippan, och
i töväder fyllas de med vatten; men så blir det kallare,
vattnet fryser, och i och med detsamma utvidgar det sig.
Detta upprepas gång på gång, och härigenom bändas hela
stycken loss ur klippan. Det är av sådana lössprängda
stenar, som den obehagliga uren bildas. En mängd stenar
rasa också ifrån bergsbranterna ned på jöklarna och
föras av dem nedåt. Somliga stenar falla ner i
jökelsprickorna och frysa fast nere i isen. Men också
under jökeln hopas grus och sten. Ty när den ofantligt
tunga ismassan med alla de infrusna stenarna
glider fram, skrapar den klippgrunden, hyvlar bort
alla ojämnheter och mal sönder de lösa stenarna till
grus, ja, till det allra finaste stenmjöl. De sten- och
grussamlingar, som jökeln för med sig, kallar man
moräner. Ju närmare jökeländan, ju mera sten samlas i
moränerna.

När jökelbädden är mycket ojämn, så att där bildas en
skarp höjning eller ett brant stup, brister isen sönder.
Då uppstår spricka vid spricka, och isen pressas ihop till
spetsiga pyramider och alla möjliga orediga former. Det
kallar man »isfall», ty det motsvarar vattenfallen hos
älvarna. Nedanför isfallet »läkas» en del av sprickorna åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free