- Project Runeberg -  Natur och arbetsliv i svenska bygder / II. Norrland /
247

(1908-1910) Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Torne träsk. Björnjakt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppåt fjällen för att få vara ostörda, men när det lider
mot hösten, komma de ned i dalarna och vistas i den täta
björkskogen där. Bär är deras älsklingsföda, i synnerhet
kråkbär; fjälltoltan äta de också mycket gärna.

Det händer ofta, att björnen överfaller renar, men han
gör på långt när ej så stor skada på dem som vargen.
Människor angriper han sällan, såvida han ej blivit anfallen
och sårad.

En gång kommo två björnar och hälsade på vid ett lappläger,
som låg ett stycke från Torne träsk. Alla männen voro ute
för att söka efter renar, och kvinnorna, som voro hemma,
blevo mycket bestörta, då de fingo syn på björnarna. Men
dessa gingo hela dagen fredligt i björkskogen och spisade
blåbär med god aptit. Lappkvinnorna vågade sig naturligtvis
inte på dem, och på kvällen lunkade de i väg utan att ha
rört någon. En annan gång fingo ett par personer vid
Abiskojokk se en liten bild av björnens familjeliv. En
björnhona stod vid stranden med sina två ungar. Hon ville,
att de skulle kasta sig i älven och simma över, men ungarna
ville inte. Modern brummade och drev dem till sist med
våld ut i vattnet.

Lapparna ha sen urgamla tider hyst stor vördnad för björnen,
och när de voro hedningar, betraktade de honom nästan som
en gudomlighet. Ända till den sista tiden ha de tyckt,
att det var fegt och ovärdigt att döda björnen med
skjutvapen, utan de ha gått emot honom i envig med spjut
eller yxa.

Nu för tiden minskas björnarna alltjämt, ty människorna
jaga dem ivrigt, dels därför att skinnet är dyrbart och
eftersökt, och dels därför att det anses så hedersamt för
en jägare att ha fällt en björn, »skogens konung», som
man kallar honom. Björnjakt är ganska farlig, ty om björnen
blir sårad, vänder han sig mot jägaren och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:14:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naturoch/norrland/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free