Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Hur svenskarna tog Lappland i besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkningen har i flera lappmarkssocknar mer än tiodubblats.
De första nybyggarna levde på fiske och jakt, ty Lapplands
många sjöar voro rika på fisk, och i skogarna vimlade det
på den tiden av villebråd: älgar, björnar, mårdar, harar,
uttrar, ja, också bävrar, dessa trevliga djur, som nu äro
alldeles utrotade. Dessutom var det - som än i dag - gott
om
skogs- och sjöfågel. När en man valde platsen för sitt
nybygge, tänkte han först och främst på att där i närheten
skulle finnas gott fiskevatten, och därför slog han sig
alltid ner vid någon sjö eller älv. Ofta hände det då,
att han byggde sin stuga alldeles bredvid en fiskarlapps
kåta: man visste, att lappen väl förstod sig på att leta
upp goda fiskeplatser. Naturligtvis var lappmannen föga
nöjd, när han inte längre fick ha sitt fiskevatten i fred,
och därav uppstodo ej sällan tvister mellan lappar och
nybyggare.
Snart började nybyggarna hålla sig med några getter och
så småningom även kor. Då måste de tänka på att samla in
hö från ängar och myrar för att skaffa djuren vinterfoder.
Men länge dröjde det, innan de kommo sig för med ordentligt
åkerbruk, de levde mest på kött, fisk och mjölk och hade
ingen annan växtföda än rovor. Sedermera började de odla
potatis och något litet korn, men åkerbruket var och
förblev en bisak, männen föraktade det och tyckte mera om
att fiska och jaga. Det var alltså mycket ont om brödsäd
i nybyggarhemmen. Säden och agnarna maldes därför tillsammans,
och mjölet blandades alltid med bark. Denna togs från
tallarna, det yttersta lagret av barken flåddes av, och
det var den ljusare innerbarken, som man använde; den
torkades, stöttes sönder och maldes. Ju fattigare folket
var, dess mera barkmjöl blandade de i broddegen, och var
det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
