Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Norrlands äldsta och största stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som de också voro köpmän, hade de med sig varor, i synnerhet
salt och spannmål, som de sålde åt folket I det nordliga
kustlandet. På hösten kommo fiskarna tillbaka till sin
stad med en mängd strömming, saltad eller torkad. Ofta
hade de också med sig dyrbara skinn, som de köpt upp från
det nordligare landet. Därpå köpslogo de med allmogen och
bergsmännen i det inre Gästrikland, i Dalarna och Norra
Uppland. I stället för strömming och salt fingo de av dem
koppar och järn. Detta såldes sedan åt utlänningarna samt
dessutom pälsverk och tjära, som i forna dar var Sveriges
nästan viktigaste utförselvara.
I slutet av
1500-talet var Gävles handel tidtals riktigt
blomstrande. Stadens borgare hade skepp, som seglade vida
omkring - till Tyskland, Holland, Frankrike och bytte
varor.
Men att sedan försälja de inskeppade varorna hemma på
landsbygden var den tid långt ifrån bekvämt. Köpmannen
måste själv fara till marknadsplatserna eller skicka sina
drängar dit. Det var långmila färder med tunga foror på
usla vägar. Och sällan kunde köparna betala med reda
pengar, utan de bytte t. ex. ett par tunnor spannmål eller
en viss vikt järn mot några alnar utländskt kläde eller
ett fat vin. På det sättet gick bytet sällan jämnt upp,
utan köpmannen fick mycket vidlyftiga och krångliga
räkenskaper att föra.
Gävles livliga handel var illa sedd av köpmännen i Stockholm
och ofta också av konungarna. De tyckte, att utrikeshandeln
borde gå över huvudstaden, så att den kunde bli förmögen
och folkrik. Därför hade Gävleköpmännen långa tider förbud
på att segla till främmande länder och voro tvungna att
komma med sina varor till Stockholm. En tid hade de
visserligen rättighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
