Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighets- och fortplantningsmysterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentet kunna nöja sig med bittert klormagnesium
eller syrlig ättika. Det är emellertid denna
egenhet, som gör, att man i viss mån kan dirigera
sjö-borravkommans utvecklingsriktning. Genom att
befrukta sjöborreägg av en art med en annan arts
sädesdjur kan man lätt nog erhålla bastarder, som
mestadels utgöra fullkomliga mellanformer mellan
de båda stamarterna. Genom ett konstgrepp, som
alldeles nyss uppfunnits av en bekant fysiolog,
Curt Herbst, kan man emellertid efter behag
framställa bastarder, som likna moderarten eller äro
mellanformer eller till och med komma den
fader-liga arten närmast. Särskilt lätt är det att realisera
det första alternativet. Man behandlar då
sjöborre-äggen av arten A med en vätska, som förmår
framkalla äggens utveckling på egen hand, t. ex.
svag ättikelösning, men avbryter denna behandling
efter halvannan timme och tillsätter levande
sädesdjur av arten B. Härigenom befruktas äggen och
ge upphov till bastarder, men den impuls till
självständig utveckling, som äggen genom
förutbehand-lingen med ättikan erhållit, gör sig gällande på så
sätt, att bastarderna samtliga i hög grad likna
moderarten A.
Genom att låta ättikan inverka någon längre tid
på sjöborreäggen innan de främmande sädesdjuren
tillsattes, kunde Herbst framkalla högst märkliga
resultat. I varje sjöborreägg (liksom i alla andra
ägg och celler överhuvud) finns det en särskilt
formad rund kropp, den s. k. cellkärnan, vilken man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
