Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Altruister och förbrytare i växtvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är som hade sommarens grönska förfinats,
förandligats och nu som en glänsande grön slöja
svepte sig kring trädets ädelt formade stam, en
livets sista avskedsblick innan snön och vinterdöden
kommer.
Den skimrande grönskan, som fram på hösten
täcker trädstammarna, består av en liten växt, så
enkelt byggd att den utgöres av enkla celler, vilka
liksom bakterierna fortplanta sig genom tudelning.
Utan någon skyddande hudvävnad äro dessa
ömtåliga väsen alltså prisgivna åt uttorkningens fara,
och de kunna därför endast föra sitt liv på
trädstammar och stenar, när luften är mycket fuktig
och trädstammarna drypa aY vatten, som fallet är
om hösten och på förvåren. Men en del av dessa
små gröna växter eller alger, som man kallar dem,
ha slutit förbund med andra växter ock kunna tack
vare denna sammanslutning fördraga torka och bebo
platser, som annars skulle vara dem outhärdliga.
De ha slagit sig samman med vissa svampar,
vilkas av trådformiga cellrader bestående kropp dels
bildar en tätt spunnen, filtartad hudvävnad kring
de ömtåliga algcellerna, dels ett rotliknande
vidhäftnings* och sugorgan, som tillför de gröna
algcellerna vatten och oberedd näring ur jorden. Till
tack för dessa välgärningar lämnar algen svampen
i stället socker, som den bereder av ur luften
upptagen kolsyra, och som tjänar svampen till näring;
denna senare saknar nämligen de gröna växternas
färgämne, klorofyll, och följaktligen är den icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
