Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmeproduktion i växtriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som varje lantman känner till, och är höstacken
tillräckligt stor, höet starkt packat och lagom
fuktigt, så kan höet fatta eld genom självantändning,
när luften får tillträde till stackens inre. Ett
märkligt fall av sådan självantändning har redan för
trettio år sedan utförligt beskrivits av en
vetenskapligt bildad godsägare H. Ranke. En stor
höstack på 450 centner började efter två månader
utsända en egendomlig lukt, och när den började
avrymmas och de yttre, normalt utvecklade hölagren
undanskaffats, stötte man på allt mörkare färgade
skikt och slutligen framsprutade gnistor ur
stackens inre. Under transporten antändes höet
beständigt, så att lågor jämt slogo fram ur vagnen,
och på ängen, där man bredde ut höet, måste
skördefolket bedriva ett reguliärt släckningsarbete.
Vid närmare undersökning visade det sig att höet
var alldeles förkolnat, men att det bibehållit sin
inre struktur.
Angående det sätt, varpå denna märkliga
självantändning kommer till stånd, har man ännu ej
vunnit full klarhet. Dock har problemet ryckts
mycket nära sin lösning genom en undersökning,
som nyligen offentliggjorts av en tysk botanist, H.
Miche, vars arbete även från flera andra
synpunkter är av intresse.
Förloppet vid en höstacks uppvärmning gestaltar
sig enligt Miche på följande sätt: Att börja med
uppvärmes stacken genom de då ännu levande
strånas och bladens egen andning, varvid de yttre hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
