Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett väckande rus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur sin naturliga vila, om man berusar eller, om
man så vill, bedövar dem med eter eller kloroform.
Det är emellertid huvudsakligen under viloperiodens
tidigare stadium, alltså under augusti—oktober,
som eterruset äger denna väckande kraft; under
själva midvinterdvalan är sömnen allt för djup, men
när det lider mot viloperiodens slut, har
berus-ningen återvunnit sin väckande förmåga, som dock
slutligen slår över i sin motsats, om nämligen
knop-parne i vårbrytningen kommit så långt i utveckling,
att de börja driva av sig själva.
Den Johannsenska upptäckten har redan för flera
år sedan börjat utnyttjas för praktiska ändamål,
och den av honom angivna eterm.etoden användes
numera över snart sagt hela Europa, när det gäller
att vintertiden och i stor skala driva rosor,
mandelträd, syrener, tulpaner, liljekonvaljer, ja t. o. m.
smultron. Man förfar därvid så, att man inspärrar
växten i ett avstängt rum, där etern eller
kloroformen får avdunsta, och efter 24—48 timmar tar
man sedan ut de berusade plantorna och försätter
dem i lämplig temperatur i och för drivandet.
Eterdosens storlek varierar dels efter växtarten,
dels efter årstiden, men utgör vanligen 35—40
gram eter, motsvarande 8—9 gram kloroform, för
varje hektoliter luftrum. Med hänsyn till eterns
eldfarlighet måste man vid dessa försök alltid
iakttaga en viss försiktighet.
Om man söker förklara den egendomliga
inverkan, eterberusningen härvidlag utövar, så stöter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
