Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra sinnens erövringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka den betänkligaste ligger i ljusets egen natur.
Efter vad man sedan länge allmänt antar, utgöres
ljuset av en vågrörelse och bilderna av de belysta
föremålen uppstå därigenom, att ljusstrålarne
(vågrörelserna) reflekteras eller återkastas från
föremålen på vårt ögas näthinna. Sjunker emellertid
föremålens storlek ned under en viss gräns, som
närmar sig ljusvågens storlek, så återkastas vågen
ej och en bild kommer ej till stånd, ungefär som
en våg på sjön kastas tillbaka av en hög sten i
vattenbrynet men ej av en låg. A andra sidan kan en liten
våg brytas och kastas tillbaka av en sten, över vilken
en större våg utan vidare går förbi. Nu består
det vanliga solljuset av en mängd olikartade
strålar, som skilja sig från varandra just genom sina
olika våglängder, så att de röda och gula
strålarne ha relativt långa, de blå och violetta
däremot korta våglängder, och genom blandningen av
dessa olika ljussorter uppstår det vanliga ofärgade
dagsljuset. Detta gör på vårt öga det starkaste
intrycket med sådana strålar, vilkas våglängd
uppgår till 550 milliondels millimeter, och det är de
i detta ljus uppkomna bilderna, som vi i
vardagslag se, och som plåna ut de andra. Använder man
däremot vid mikroskoperingen rent blått ljus, vars
våglängd endast är 400 delar av en milliondels
millimeter, så ökas gränserna för förstoringen
märkbart, och använder man s. k. ultraviolett ljus, som
utmärker sig genom sina ännu kortare våglängder,
ända ned till 100 milliondels millimeter, så kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
