Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl von Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundarne förtäljer Linné, att efter som deras
»ex-crementer äro så bittra och tärande, att inga
insekter våga sig därpå, att dem bortföra, så har
naturen lärt hunden att lägga dem på stenar,
stubbar, tuvor och andra höga rum, på det att de icke
skola skada och förstöra växterna; men kattorna
gräva desamma långt ner i marken». »Vilja vi»,
säger Linné, »eftersöka ändamålet av den naturens
inrättning, att somliga djur endast blivit skapade
till de övrigas plåga och fördärv, så öppnar sig
åter för oss en härlig skådeplats av Guds vishet»
i det att rovdjuren »hålla jämvikt» mellan de
övriga djuren, så att dessa ej förökas till större antal
än jorden bckvämligt kan berga Från denna
synpunkt blir även elefantens långsamma fortplantning
»ett ej ringa prov av Guds visdom», enär »eljes
skulle väl världen snart bliva uppäten av Elefanter
och andra sådana». Även de djur och växter, som
ej direkt gagna människan, äro dock enligt Linné
skapade för att genom sin växlande mångfald
förlusta människans sinnen och på detta sätt skydda
henne för livsleda; gräsens blad äro livligare gröna
på översidan än på undersidan, för att härigenom
estetiskt fröjda människoögat o. s. v.
Det är tydligt att en naturuppfattning sådan som
Linnéska är himmelsvitt skild från de
betraktelsesätt, som hyllas av våra dagars naturforskning.
Redan p& denna grund är det tämligen vågat, att
som det stundom och särskilt i dessa jubiléernas
dagar skett, framställa Linné som en föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
