Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små öppningar (klyvöppningarna) luften med sin
kolsyra in i bladen. Här, i örtbladens celler, där
kolsyran, vattnet och mineralsalterna mötas,
strömmar även solljuset in; som millioner millioner
hammarslag slå ljusvågorna emot vatten- och
kolsyre-molekylerna, splittra dem i atomer, så att
syret avskiljes, och de båda omättade vatten- och
kolsyreresterna förena sig till en ny kropp,
förmodligen formaldehyd, som genom förtätning
ombildas till socker och stärkelse.
Men, kunde man fråga, om processen är så enkel,
varför bildas icke då socker och stärkelse över
allt, där solen skiner på kolsyrehaltigt vatten, i
källor, dammar, rännstenar, sjöar och hav —?
Uppenbarligen beror detta därpå, att förhållandena
i växtens laboratorium äro alldeles särskilt
gynnsamma för denna process, och en faktor härvidlag
är oss redan bekant: för att solljuset skall kunna
framkalla stärkelsebildning fordras nödvändigt
närvaron av det gröna färgämne som kallas klorofyll:
med andra ord endast gröna växtdelar äro i stånd
att av kolsyra och vatten bilda stärkelse.
Som bekant grundar sig fotografien på solljusets
förmåga att sönderdela klorsilver, och man fann
redan i början av detta århundrade att av de i
det vanliga vita solljuset förenade strålarna de blå
och violetta äro de, som mest energiskt inverka
på klorsilvret. Det låg nu nära till hands att
antaga detsamma vara fallet vid kolsyrans
sönderdelning, men här visar sig förhållandet vara annorlunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
