Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näringsbrist och fortplantning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ker: hydrans kropp förlänger sig till en smal tråd,
som ofta uppnår det tiodubbla av den normala
kroppslängden; sugarmarna förlänga sig på samma
sätt och streta vinkelrätt ut från kroppen. Det
hela går tydligen ut på att förstora kroppens
beröringsyta med det yttre mediet för att härigenom
öka möjligheten att stöta på ett byte, liksom
växternas stänglar i mörker bli onaturligt långa för
att om möjligt nå fram till ljuset.
Varar emellertid hungern längre tid (ett par
veckor och längre), så inträda andra förändringar.
Tillväxten genom knoppning upphör, och de redan
anlagda knopparna växa ut till små dvärgdjur, vilka
allt efter som hungerstadiet fortskrider sjunka ner
till en allt lägre organisationsnivå: sugarmarna
förkortas och försvinna slutligen helt och hållet,
munnen blir mindre och växer till sist fullkomligt igen
o. s. v. Men till gengäld bilda dessa utsvultna
dvärgar ägg och sädesdjur vid en tidpunkt, då
deras normalt närda kamrater endast föröka sig
genom könlös knoppning. Här stå vi alltså åter
inför den biologiska paradoxen, att hunger
stimulerar till sexuell fortplantning, medan lekamlig
välmåga — till en tid åtminstone — förorsakar
sexuell impotens.
Liknande iakttagelser har man även gjort inom
andra djurgrupper, t. ex. hos plattmaskarna.
Emellertid vore det mycket förhastat, om man skulle vilja
tillämpa de från växterna och de lägre djuren
hämtade erfarenheterna på de högre djurgrupperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
