Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas vattenförbrukning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den en ständig och ofta mycket intensiv
vattenavdunstning från bladens yta, huvudsakligen från
bladens undersida, där hudvävnaden är
genomborrad av miljoner fina hål eller springor, som äro så små,
att deras yta t. ex. hos Agapanthus endast uppgår till
0,000047 kvadratmillimeter. Varje sådan springa (som
på det botaniska språket kallas klyvöppning) är
begränsad av två halvmånformiga celler, som kunna
ändra form, så att den mellan dem befintliga öppningen
allt efter omständigheterna vidgas eller minskas eller
rent av bringas att försvinna. Det senare blir fallet
så snart bladens vattenhalt sjunker under en viss
nivå, så att en fortsatt vattenavdunstning skulle
verka menligt på de gröna cellernas livskraft: då
stängas klypöppningarna, och från att ha varit
genomborrad av miljoner små hål förvandlas
hudvävnaden till en hermetiskt sluten hinna. Men så
snart växten blir i tillfälle att med rötterna uppta
nya vattenmängder (genom regn eller
bevattning), så öppna sig åter klyvöppningarna, och
genom miljoner springor strömmar nu vattengasen
ut i luften, medan luftkolsyran samtidigt strömmar
in i bladets inre, där den omvandlas till socker
och stärkelse.
Under vackra vår- och sommardagar försiggår
det alltså genom växtens stam en ständig
vattenströmning från roten upp till bladen, där vattnet bortgår i
gasform genom klyvöppningarna, medan de med
vattnet ur jorden upptagna näringsämnena stanna
kvar och förarbetas till äggviteämnen och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
