Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Individen, släktet och miljön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den uppfattningen, att förvärvade egenskaper
verkligen gingo i arv på avkomman, ja, man trodde
till och med att defekter, uppkomna genom
operativa ingrepp, (stympningar o. s. v.) kunde ärvas,
så att man t. ex. genom att hugga av svansen på
hundar och kattor skulle kunna framkalla
stubb-svansade hund- och kattraser o. s. v. Under förra
hälften av åttiotalet inträdde emellertid, särskilt
genom den berömde zoologen Weissmann’s kritiska
inlägg, en reaktion emot denna åskådning, som på
sin tid med särskilt eftertryck hävdats av Herbert
Spencer, och för närvarande synes majoriteten av
biologerna omfatta den Weissmanska åsikten, att
sådana av individen förvärvade egenskaper icke
överföras på släktet.[1] Ett par konkreta
exempel må belysa dessa tämligen invecklade förhållanden.
Av den kinesiska primulan, som odlas i våra
boningsrum, finns det två olika raser, en
vitblom-mig och en rödblommig, som båda äro fullkomligt
konstanta, d. v. s. de ge vid frösådd idel
vitblommiga, respektive rödblommiga avkomlingar. Odlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
