Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fackelblommans gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sitt stora verk över mutationsteorien, varav
första delen utkom 1901, kunde de Vries beskriva
omkring ett dussin nya Oenothera-arter, som i
hans kulturer uppstått i sammanlagt ungefär 800
exemplar. Den vackraste, men sällsyntaste av dessa
mutationer var den s. k. jättefackelblomman,
O. gigas, som avviker från moderarten genom
robustare växt, större blommor, kortare fröhus,
större och tyngre frön o. s. v. I de Vries’ kulturer
hade denna nya art intill år 1901 endast
uppstått tre gånger; vid frösådd visade sig
avkomlingarne alltigenom vara typiska gigas-individer,
någon benägenhet att slå tillbaka till stamarten
(O. Lamarckiana) förmärktes ej.
En annan, synnerligen karaktäristisk nybildning,
den rödnerviga fackelblomman (O. rubrinervis), hade
i de Vries kulturer intill år 1901 uppstått i icke
mindre än 66 exemplar. Utmärkande för denna
nya art är bl. a. de röda nerverna, de smala
bladen, den starkt förgrenade stängeln, som — dessutom
— i motsats till O. Lamarckiana — ofta
är så skör, att den knäckes av rätt svaga vindstötar.
Även denna art visar sig vid frösådd vara
fullkomligt konstant. Det samma gäller om två andra
mutationer, O. oblonga, med smala blad, och O.
albida med vitgrå blad och små blekgula blommor;
båda dessa nybildningar lida emellertid av en viss
konstitutionell svaghet, som gör dem odugliga för
kampen om tillvaron i fria naturen. Fullkomligt
konstant visade sig även en dvärgform (O. nanella),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
