Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fackelblommans gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alltså dokumenterade sig som mutationer i de
Vries’ mening; ingen av dessa var emellertid
identisk med någon av de mutationer, som de Vries
själv beskrivit. Ännu betänkligare torde emellertid
de resultat vara, som licenciat Heribert Nilsson
fått fram under sina kulturförsök med Oenothera
Lamarckiana; bland de nybildningar, som han
erhållit, finnes t. ex. en mycket kraftig form, som i
hög grad liknar O. gigas, men som ej är konstant,
utan även frambringar smalbladiga former o. s. v.
Medan man av de Vries’ framställning närmast
fick den uppfattningen, att Oenothera Lamarckiana
frambrakte ett relativt ringa antal väl avgränsade
och till största delen fullkomligt konstanta
former, synes saken i verkligheten förhålla sig så,
att fackelblomman, alldeles som en bastardavkomling,
alstrar ett betydande antal former med olika
systematisk valör, av vilka de Vries utvalt dem,
som redan på ett tidigt stadium föllo i ögonen
med förbigående av de först på ett senare stadium
avvikande formerna. I varje fall synes Oenothera
Lamarckianas natur i verkligheten vara så pass
problematisk, att den ej längre kan tjäna som stöd
för mutationsteorien.
Men härmed är naturligtvis ingalunda mutationsteoriens
öde avgjort. Strängt taget innebär ju denna
teori ingenting annat än att utvecklingen från högre
till lägre former försiggår genom stötvis, på grund
av inre orsaker uppkommande variationer, som
äro ärftliga; att mångformigheten inom en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
