Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växten och människoögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få växtfysiologer som acceptera teorin om de
linsformiga överhudcellernas ögonfunktion.
Det oaktat finns det, när det gäller själva
känsligheten mot ljus, åtskilliga högst anmärkningsvärda
överensstämmelser mellan växten och djurens
synorgan, ja, t. o. m. mellan växten och
människoögat. Allbekant är ju den inverkan som mycket
starkt ljus har på våra ögon; vi bli bländade och
rygga tillbaka bort från ljuset. På samma sätt har
man kunnat visa, att växter som i vanliga fall böja
sig mot ljuset, förbli orörliga, om ljuset som
inverkar på dem är mycket starkt, ja, genom
användning av mycket starkt elektiskt bågljus har man
t. o. m. kunnat få annars mycket ljusbegärliga
växter att vända sig bort från ljuset.
En alldaglig erfarenhet är ju också att våra
ögon äro vida känsligare för ljuset om vi förut
vistats i ett skumt eller mörkt rum, men att de på
ganska kort tid anpassa sig för den nya
ljusintensiteten. Alldeles på samma sätt förhålla sig
växterna. Har man två krukor med groddplantor av
havre, vicker eller andra ljuskänsliga växter, av
vilka den ena jämt stått i dagsljus, den andra i
mörker, och utsätter man nu dessa båda partier
för det starka ljuset från en Auerlampa, så finner
man att de plantor, som förut stått i ljus, böja sig
mot ljuset, medan de andra, som förut varit i
mörker, stå fullkomligt orörliga i flera timmar. För
dem är det starka ljuset bländande, och först efter
flera timmar, sedan de hunnit vänja sig vid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
