Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas vinterskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att ta någon skada fördragit — 20 gr. och
därunder, fram på våren kan dödas av temperaturer
strax under noll. Vad har då skett, som betingar
denna skillnad i motståndskraft mot kölden?
Denna fråga besvaras måhända lättare om vi
vända om den och spörja: vilka förändringar
framkalla låga temperaturer (i närheten av fryspunkten)
hos växterna?
Mången husmoder, som förfogar över en dålig
källare, har säkerligen gjort den erfarenheten, att
potatisar, som under någon tid varit utsatta för
temperatur nära fryspunkten bli »söta» d. v. s. de
få en äcklig, sötaktig smak, som gör dem så gott
som onjutbara till människoföda. Den söta smaken
beror därpå, att en del av den i potatisen normalt
befintliga stärkelsen genom köldens inverkan
förvandlas till socker. Man trodde förr, att detta
fenomen stod i samband med potatisens förfrysning
genom köldens inverkan, men detta är ingalunda
fallet; de söta potatisarne äro lika friska och
levande som de normala, och sockerbildningen, som
börjar redan vid + 5 gr., försiggår intensivast vid
2—3 gr. över fryspunkten, alltså vid en temperatur,
då det ej kan vara tal om någon förfrysning.
Denna vid låg temperatur försiggående
sockerbildning är nu ingen specialitet för potatisen, utan
förekommer normalt hos hela den nordiska och
mitteleuropeiska växtvärlden. På hösten äro de
vintergröna bladen och trädens grenar fullproppade
med stärkelse, men när temperaturen fram på sen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
