Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frömjölsstoft och rosendoft som sjukdomsalstrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden för sig, finns det andra åkommor, som i
uppträdande och förlopp erinra om höfebern, men
som knappast synas vara stadda i någon märkbar
progress. Redan för fyra hundra år sedan omtalar
en italiensk läkare, Leonhardus Botallus, (1565),
att han känner personer, som dödligt hata allt vad
rosor heter, enär dessa förorsaka dem huvudverk,
klåda i näsan, nyskramp o. s. v. Om den
romerske kardinalen Caraffa, som levde på 1400-talet,
berättas det, att han till den grad plågades av
rosendoft, att han årligen under rosensäsongen lät
utställa vakter kring sitt palats för att hålla
blomsterhandlarne på vederbörligt avstånd. En mängd
sådana fall finnas omnämnda i den äldre
litteraturen, och även från nyare tid känner man icke så
få fall, då blotta doften av rosor framkalla ungefär
samma symptom som gräsens frömjöl hos
höfeberpatienterna. Professor Sticker i Bonn, som i en
intressant studie över höfebern även behandlar den
s. k. rosenkatarren, omtalar en rosenkänslig
folkskollärare, som varje år, när rosorna blomma, lider
av en ytterst häftig inflammation i ögon och näsa,
ofta kombinerade med smärtsamma utslag i
ansiktet och på händerna. Det behövs blott att han
trycker sönder ett rosenblad mellan fingrarne för
att han nästa dag skall ha ett biåsaktigt utslag på
beröringsställena. En annan patient, en engelsk
dam, återvann först sin hälsa, sedan hon låtit
utrota alla rosor ur sin trädgård. Hos andra per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
