Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av oss kända organismerna äga en mycket
invecklad struktur, har man även lärt känna ämnen, som
med en viss rätt kunna sägas bilda en övergång
mellan levande och livlös materie. Det är de s, k.
fermenten. Man betecknar med detta namn en del
ämnen, som ha den märkliga förmågan att kunna
påverka andra ämnen i en viss riktning utan att
därvid själva undergå någon förändring. Ett i
djur- och växtriket mycket utbrett ferment är den
s. k. diastasen, som förvandlar stärkelse till socker,
och som förekommer i växternas blad, i spott, i
blod, mjölk o. s. v. Till fermentens grupp hör
även den verksamma beståndsdelen i magsaften
(pepsinet), som klyver äggviteämnena i enklare
beståndsdelar, s. k. peptoner, vidare den redan
omnämnda zymasen, som finnes i jästsvamparna och
förorsakar sockrets förjäsning till kolsyra och
alkohol, samt invertinet, som likaledes produceras av
jästsvamparna, och som sönderdelar rörsockret i
dess beståndsdelar druvsocker och fruktsocker.
Fermenten äga alltså en anmärkningsvärd grad av
aktivitet, men äro samtidigt — liksom det levande
protoplasmat — ytterst ömtåliga för yttre
inverkningar. Vid uppvärmning till 70—80 grader
förlora fermenten sin förmåga att påverka andra ämnen;
samma förstörande inverkan utöva även syror,
alkalier, salter av tunga metaller, överhuvudtaget alla
ämnen, som äro giftiga för det levande
protoplasmat. Härvid är det att märka, att vissa av dessa
gifter t. ex. fria från syror i mycket utspädd form kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
