Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jord, är även mänskosläktet dömt att dö kölddöden.
Men av allt att döma ligger detta dystra
framtidssperspektiv så långt borta, att vi praktiskt taget
ej behöva räkna med det.
Men härmed är ej sagt, att icke andra faror
kunna hota mänskosläktets existens. När man
överblickar den otaliga mängd av växt- och djurarter,
som under gångna geologiska tidsåldrar uppstått
och efter en mer eller mindre intensiv blomstring
åter spårlöst försvunnit från skådebanan, får man
lätt nog det intrycket, att arterna uppstå, blomstra
och dö alldeles som individerna; liksom individen
till sist dör av ålderdomssvaghet, så tyckas
stundom även växt- och djurarterna åldras och dö av
inre orsaker, oberoende av yttre förhållanden. Är
detta verkligen fallet, så måste även mänskosläktet
räkna med den eventualiteten, att det långt innan
kölddödens spöke börjat hägra vid horisonten kan
inträda ett senilt förfall, som har sin grund i inre
orsaker, och mot vilket framtidens folkhygien
kommer att stå lika maktlös som vår egen tids
läkekonst gentemot individens död av
ålderdomssvaghet. De många både fysiska och psykiska
skröpligheter, som man kunnat konstatera hos våra dagars
kulturmänniskor, vore i så fall kanske ingenting
mindre än början till slutet, de första symptomen
av en förestående, allt uppslukande degeneration,
vilken komme att sopa bort mänskosläktet lika
grundligt som en gång trilobiter och ammoniter
plånats ut från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
