Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundraden och årtusenden för att göra sig
gällande. En så långsamt försiggående
klimatförsämring kan uppenbarligen bli ödesdiger för sådana
djur, vilka som ostronen sitta fastnitade vid
havsbottnen, men man har svårt att förstå, varför icke
högt utvecklade däggdjur, som äro i stånd till
långväga vandringar, kommit sig för att genom
emigration söderut undfly den norrifrån hotande
kölddöden.
Eget nog synes emellertid det stolta grottlejonet
ha varit det enda däggdjur, som genom flykten
räddat sig från istidens ödeläggelser. Benämningen
grott-lejon är egentligen fullkomligt vilseledande:
grottlejonet, söm var något större än våra dagars
lejon, levde liksom detta ett fritt kringströvande
liv och valde sina viloställen i täta skogssnår,
fördjupningar i högt gräs o. s. v., men sällan eller
aldrig grottor. Att brist på näring ej kan ha varit
orsaken till grottlejonets försvinnande från Europa
framgår därav, att just de djur, som i främsta
rummet utgjorde dess byte: bison, hjort, vildhäst,
älg o. s. v levat kvar långt efter det grottlejonet
försvunnit, och lika lite kan man antaga, att den
tidens illa beväpnade människa har kunnat göra
detta starka rovdjur något avbräck. Det synes
därför högst sannolikt, att grottlejonet vid den
inträdande klimatförsämringen vandrat mot söder och
sydost, och att de lejon, som under historisk tid
funnits i Grekland och mindre Asien, och vilkas
osedvanliga storlek Aristoteles betonar, varit direkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
