Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldig elefant med rödbrun päls, som framtill
tjocknade till en man, och med kolossala,
bågformigt-cirkelformigt uppåtböjda betar. I Europa har
mammuten levat samtidigt med grottbjörnen,
jättehjorten m. fl. och påtagligen haft en ganska stor
utbredning, men sitt egentliga centrum synes den
dock, att döma av de oerhört talrika
betlämningarna, ha haft i norra Asien; än i dag utgöres en
tredjedel av allt elfenben, som kommer i
marknaden, av mammutbetar från Sibirien. Länge trodde
man, att mammuten liksom den nutida elefanten
endast trivdes i ett varmt klimat, och att därför
den med istiden inbrytande klimatförsämringen
varit en direkt orsak till dess försvinnande; men
sedan man i Sibiriens is funnit infrusna
mammutdjur, vilkas tjocka päls tydligen varit anpassad för
ett relativt kallt klimat, har denna åsikt måst
uppgivas, och man har börjat se sig om efter andra
förklaringsgrunder till de en gång så talrika
mammutdjurens försvinnande.
Att människan skulle ha utrotat mammuten är
fullkomligt uteslutet redan på den grund att det
just på sådana platser, där lämningarne av
mammuten äro som talrikast, saknas varje spår av
människan. Däremot synes man numera tämligen
allmänt luta åt en uppfattning, enligt vilken även
mammuten är ett offer för en alltför långt driven
specialisering, och som i korthet är av följande
innebörd.
Det är allmänt känt, att tänderna hos våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
