Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Specialiseringens faror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast kasta en blick på avbildningarne av de
mammutskelett, som finnas i våra europeiska
museer (särskilt det i Museum f. Völkerkunde i
Leipzig), för att genast varsna den oerhörda
disproportionen mellan huvudet och de från detta
framskjutande betarna. Då nu denna monströsa
och i och för sig ofördelaktiga utveckling av
betarne gjorde sig gällande vid en tidpunkt, då
klimatförsämringen samtidigt skärpte kampen för
tillvaron högst väsentligt, så synes det ganska
sannolikt, att man som Brandes, Hoernes m. fl.
antaga, i detta moment har att se en av de
avgörande orsakerna till mammutens utdöende; hur
denna process sedan i detalj har gestaltat sig på
olika punkter av utbredningsområdet, är
naturligtvis ej möjligt att avgöra.
Ett öde, påminnande om mammutdjurets, synes
ha drabbat den ståtlige jättehjorten, vars väldiga
horn, som mätte tre meter mellan spetsarne, gjorde
honom till en fruktansvärd motståndare på öppna
fältet. I skog kunde emellertid jättehjorten just
på grund av sina omfångsrika horn ej röra sig
annat än med största svårighet; han uppehöll sig
därför huvudsakligen på de öppna platser, som
bildades vid inlandsisens avsmältning och när dessa
sedan betäcktes med tätnande skogar, dukade
jättehjorten under och dog ut.
Ett annat, kanske ännu tydligare vittnesbörd om hur
ett ursprungligen verkningsfullt anfallsvapen genom
alltför stark specialisering slutligen kan vålla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
