Jag har på alt sätt sökt, at kunna utbena hälst en enda liten närings-gren, och i mina tankar utstaka de författningar, som därwid borde göras; men har allestäds, så snart jag ej bliwit ledd af sjelf-kärlek, mött oöfwerwinnerliga hinder, och därföre ej kunnat komma utur fläcken, i synnerhet för de i § 11 och följande anförde orsaker.
När jag gick til råds med förfarenheten, blef jag snart warse, at ju mera friheten fått wara rådande i någon näring, ju större har altid dess tilwäxt warit och twärt om, och ju jämnare denna frihet har funnits wara utdelt, ju naturligare hafwa näringarna stått i jämwigt mot hwarandra.
Andra Staters sätt, at umgås med näringarna, lärde mig äfwenledes, at friheten altid blef måttståcken til deras högd. Men hwart ut jag wände mig, såg jag egennyttan så skansad inom författningarna, at hon på alla ställen war swår at utrota; men på de flästa aldeles oöfwerwinnelig.
Ju närmare jag begynte, at efter friheten afmäta wåra näringar, ju mera tyktes jag se möjeligheten, at uplifwa dem: jag slap mitt ängsliga bryderi, om näringarnas företräde och mångfaldiga författningar därwid. Et ämne, som efter all min öfwertygelse är långt öfwer människo-wett, och Naturen sjelf så lätt uträttar.
En enda författning, nämligen den, at kunna minska wåra författningar, har alt sedan blifwit mig et fägnesamt arbets- ämne, hwilket jag såsom det aldraförsta och wigtigaste, innan några nya nu göres, wille på det högsta Recommendera.
At härutinnan få några med-arbetare, är rätta ändamålet med denna lilla Skrift. Motsägare oroa mig aldeles intet. Sanningen, som jag eftersökt, är så angenäm, at jag är nögd at blott få hafwa sagt hänne för mina Medborgare: hon är orörlig och fruktar ej, fast böljorna spruta sin galla öfwer hänne. Hon tål, at af egennyttan begrafwas i bottengruset, som de retade wågar täcka hänne med; men blifwer dock wid alt detta bärgfast och oryggelig.
Sanning, sanning, dina strålar,
Tränga genom hårda sten:
Uti dig är dygden ren.
Fåfängt man med larfwen prålar
Du afmålar
Och belöner hwar och en.
Den af Kongl. Tryckeriet utkomna Omständeliga Wederläggning, af
Skriften, kallad: Källan til Rikets Wanmagt, utlofwas med det första
et Omständeligt Swar.
