Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
för mera utvecklade båttyper, och den
storartade nordiska sjöfarten under vikingatiden
dog ut. Det blev istället utlänningar,
framförallt Hansestäderna på den tyska
östersjökusten, som ombesörjde sjöfarten på Sverige.
Det är då också fullt naturligt, att vi från
denna period, som sträckte sig över 13-, 14- och
1500-talen, ha kvar en del minnen i form av
sjötermer, som härstamma från hanseaternas
språk, den medeltida lågtyskan.
Ordet mast är ett minne från denna period.
Det är nämligen ett lågtyskt ord, som rätt och
slätt betyder stång. Likaså har mesanmasten
fått sin benämning under denna tid. Vi möta
ordet på 1500-talet under formerna mösan eller
messannen, och det är otvivelaktigt det
lågtyska ordet meysan, som stått modell till vår
inhemska tillverkning. Den ursprungliga
härstamningen är emellertid att söka ännu längre
bort. Över den franska formen mizaine
sträcker sig ursprunget ända till latinets mediana,
d. v. s. den i mitten belägna masten. Det kan
ju synas egendomligt, att ordet mesanmast
betecknar masten i mitten, men man får komma
ihåg, att fartygstyperna från denna tid, både
hanseaternas koggar och de sydeuropeiska
cara-vellerna endast förde två master. Den aktre
av dessa, mesanmasten, reste sig också ungefär
vid mitten av fartyget. Stormasten är trots
sin äktsvenska benämning av betydligt senare
datum.
Däremot torde fockmasten ha fått sitt namn
just under denna period. Det har visserligen
blivit en inrotad vana att anse det fock, som
ingår i fockmast, härstamma från det
fornsvenska verbet fiuka, som betyder "föras av
vinden". I så fall skulle ordet förete
släktskap med det danska fyge och det öländska
fåken, som båda betyda vind. Nu förekommer
emellertid ordet först på 1500-talet under
formen "focko seghel" i Per Brahes krönika.
Och ännu mer synes den omständighet, att
ordet mast icke var känt under den
fornsvenska perioden, framtvinga en annan
tolkning. Det medeltida lågtyska ordet fock, som
bl. a. återfinnes i vårt bottenfock och spyfock,
betydde ursprungligen klump. Så småningom
kom det att betyda manslemmen och
överhuvudtaget ting, som hade en framskjuten
ställning. Enligt denna tolkning skulle fockmasten
betyda: masten, som reser sig framtill eller i
fören. Denna tolkning förefaller troligare än
tolkningen "masten, som föres av vinden", även
om benämningen först tillfallit fockseglet.
Ett ord från denna period har egentligen en
ganska lustig härstamning. Det är ordet purra.
Det är det lågtyska purren och det holländska
porren, som gå igen. Båda betyda helt enkelt
reta. Det är ganska förklarligt, om
sjömännen givit luft åt en dylik mänsklig känsla, när
de stördes i sin ljuva slummer.
Den tredje och sista perioden sträcker sig
från 1600-talet och in i våra dagar. Det är
först holländarna och sedermera engelsmännen,
som riktat vårt förråd av sjötermer under
denna period. Det är emellertid att märka, att de
flesta av dessa termer kommit oss till handa i
fullfjädrat skick och också ograverade fått
stanna kvar i språket. Ett par ord ha dock
genomgått en så pass märklig
omvandlingsprocedur, att jag icke kunnat neka mig nöjet
att taga upp dem. Det är kabyss och kajuta.
Det förstnämndas ursprung är den medeltida
tyskans kusse (bädd). Franskan bildade av
detta ord en sammansättning combüse, som
egentligen skulle betyda "gemensam bädd".
Betydelsen överfördes till att gälla offentliga
institutioner såsom barmhärtighetsinrättningar
och häkten. Vi ha för övrigt fått ordet "by
san" den vägen. Men sjötermen utbildades
vidare till det holländska cabisen, och ur det
ordet skapades det svenska kabyss.
Kajutan ha vi fått direkt från franskans
cahute, som i sin tur är en ombildning av
medeltidstyskans küte. Detta ord, som är
närbesläktat med vårt hytta och kåta, betyder
ingenting annat än — grop. Det tycks alltså
icke ha varit med någon större högaktning, som
namngivarna betraktade kajutorna.
Detta var en liten axplockning bland de
sjö-termer, som härstamma från svenskan eller så
småningom ombildats genom någon svensk
påverkan. Det finns icke många trakter på
jorden, som icke på något sätt bidragit till
åtminstone någon sjöterms utbildning, och i
många fall äro de vägar både egendomliga och
lustiga, som sjötermerna valt på sin vandring
från land till land och språk till språk. Men
det är en annan historia, som Kipling säger.
Thorsten Friedländer.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
