Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - By ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
By—Båt
72
vänder ryggen åt vinden, har man
alltid ett lägre lufttryck till vänster om
sig än till höger. På sydlig latitud blir
förhållandet omvänt. Vi kunna taga ett
exempel: Om barometern står lågt i
Skottland och högt i södra England, blir
vinden med säkerhet västlig, och dess
styrka beror på skillnaden i de båda
barometerstånden. Stormarna äro i
allmänhet roterande och förflytta sig i en
viss riktning, rörelseriktningen. När
man erfar ett barometerfall med regn
och vind, som tilltager i styrka med
hårda byar, bör man söka reda på, var
man befinner sig i förhållande till
stormens centrum. Detta är beläget 90° till
vänster, då man vänder sig ifrån
vinden. Man undersöker därefter, i vilken
halft av cykloncirkeln man står om i
den farliga eller den ofarliga. Cirkeln
delas nämligen mitt itu äv
rörelseriktningslinjen (kallas även
progressionslinjen). Man befinner sig i den högra
hälften, om vinden drager sig medsols
och i den vänstra, härvid den farliga,
om vinden drager sig motsols. Man har
av detta faktum dragit följande
lärdomar: ligg bi för styrbords halsar, då
man befinner sig i den högra hälften
av cirkeln och för babords halsar i den
vänstra. Länsa med vinden väl på
styrbords låring, då man befinner sig på
progressionslinjen, vilket man gör, då
vinden står från samma håll, och
barometern fortfar att falla (annars kommer
man sannolikt in i stormcentrum).
Samma manöver kan göras, då man
befinner sig i vänstra hälften. Söderom
ekvatorn blir förfarandet omvänt. Centrum
iskall man sky som pesten. Den, som
vill läsa om en riktig cyklon och en
riktig skeppare, hänvisas till Joseph
Conradi "Typhon".
By, en häftig vindstöt, som
uppkommer, då närliggande delar av atmosfären
hastigt och ojämnt förtunnas eller
förtätas. Man kan se en by kommande på
vattnet på långt håll därav, att detta,
där byn träffar, får en svart krusning,
mången gång drivande framför sig ett
vitt skum. Då gäller det att passa
roder, skot och fall.
Byigt eller byväder, blåsväder, som
åtföljes av regn och snö. Luften är vid
dylika tillfällen täckt av ett mörkt
moln. Ju mörkare detta är, och ju
närmare det håller sig till horisonten, desto
hårdare kan man vänta sig, att byn blir.
Byggd mast, mast, som består av flera
trästycken sammanhållna medelst
järnband. De olika styckena benämnas:
sidostycken, förstycket, backstycket,
ått-kantstyckena och toppstyckena. ~
propeller, propeller, som har bladen
fastsatta vid propellercentrum medelst
svåra skruvbultar. ~ vevaxel, benämnes
den, som ej är helgjuten utan
sammansatt.
Byggnadssätt, kallar man ett fartygs
form och konstruktion.
Byta, att portionera ut maten till
manskapet. På örlogsfartyg kallas den, som
verkställer utdelningen, bytesskaffare.
Båglampa, elektrisk hänglampa, som
har kol till ljusförmedlare.
Bågtändning, en mekanisk anordning
för alstrande av ljusbågen (mellan
kolen) på en båglampa.
Båk, ett större på fast mark uppfört
sjömärke.
Bålverk, man brukar benämna en
träkaj sålunda.
Båt, en mindre farkost, vanligtvis
odäckad, gjord att framdrivas med åror,
segel eller maskinkraft. Ett fartygs
båtar benämnas efter deras storlek och det
ändamål, för vilket de äro avsedda:
bar-kass, slup, låringsbåt, gigg och jöll.
Större örlogsfartyg äro även försedda
med en eller flera ångslupar. På senare
tider har man även infört motorbåtar
ombord å handelsfartyg. Man skiljer
numera på båtar av A-, B-, C-, och D-klass.
(Se livbåt.) ~ -brokar, tåg eller långa,
smala tågmattor (vävda), som gå från
ändan av båtdävertarna runt omkring
under dessa upphissade båtar för att
stötta dem mot slingring. ~ -dävertar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
