Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Klo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Klo—Kläda
256
Klo, 1) den inre gaffelformiga ändan
av en born eller gaffel, som löper på
akterkanten av en mast; 2) den
ingripande delen av en maskinkoppling; 3)
den del av ett gaffelsegel, som är
fastgjord vid gaffelns inre ända. ~ -fall,
taljan, varmed inre ändan av en gaffel
hissas. ~ -nedhalare, en smäcker göling,
varmed man halar ner gaffeln till ett
segel. Den begagnas även som
uppha-lare av halsen genom att flytta fasta
parten från dess plats under en
koffer-nagel till halshornet.
Klock-a, metallklocka måste finnas på
varje fartyg att ringa i, då man har
tjocka och ligger till ankars. ~ -boj,
boj av järn eller stålplåt, försedd med
flera kläppar, som hänga utanpå
densamma och slå varningsslag, när en
smula dyning sätter bojen i rörelse. År
av stor nytta i tjocka. ~ -galge,
ställning för ut, vari skeppsklockan hänger.
~ -kapell, fodral till skeppsklockan. ~
-kläppstjärt, en kort stump av platting
och knopar, som är fästad vid
klock-kläppen, och varuti man håller, då man
slår glas.
Klosett, se W. C.
Klot, ett rundsvarvat, genomborrat
trästycke, som fastbändslas vid vant
och barduner, att leda löpande gods.
Även kula till bom- eller gaffelrack.
Klut, segel.
Klyka, 1) gaf feif ormigt järn eller ett
kryss av trä, vari yttre ändan av en bom
vilar, då den är nedfirad; 2) se
rodd-klyka.
Klys, runda järn- eller blyfodrade hål
i ett fartygs bog, akterspegel eller
bräd-gångar, genom vilka tåg eller kätting
föras ut till ankring eller förtöjning.
~ -band, krumtimmer, som äro
fastbul-tade tvärs över klystimren över däck
och ankarklysen. ~ -bricka, träpropp,
som passar in i klys med bricka över
för att hindra vattnet att spruta in på
däck i sjögång. ~ -bädd, upphöjning
runt omkring ett klys. ~ -dyna,
plankorna över och under ett klys. ~ -propp,
propp till klys. ~ -tavla, plåt på däck
omkring ankarklysen. ~ -timmer, de
timmer, som forma fartygets bog, även
de timmer, genom vilka klysen äro
huggna.
Klyvare, trekantigt segel, som hissas
mellan klyvarbommen och
förmärsstån-gen. I stället för en stor klyvare har
man ofta två mindre, som äro lättare
att hantera.
Klyvarbom, en spira, som förlänger
bogsprötet och antingen är av samma
spira eller utgör en särskild längd, som
ligger ovanpå bogsprötet ett stycke och
sedan går genom ett eselhuvud på
ändan av detsamma. ~ -sgajar eller
klyvarga j ar, tåg eller stållinor, som stötta
klyvarbommen sidovägen och medelst
taljerep eller skruvar äro fastsatta i
bogen på ömse sidor. ~ -snät, ett nät,
spänt under klyvarbommen att fånga
upp dem, som till äventyrs trilla ur
per-ten på klyvarbommen. Användes aldrig
på fartyg, där man har ont om folk,
id est handelsfartyg. ~ spert, se pert.
Klyvarfall eller klyverfall, det tåg
eller den talja, varmed klyvaren hissas.
Klyvarhals, den tågstump, som
fasthåller nedre hörnet (halshornet) av
klyvaren vid bommen.
Klyvarlejdare, stållina, till vilken
klyvaren är litsad, och på vilken den far.
Den leder från yttre delen av
klyvarbommen till bramsalningen och har
kly-varstaget närmast över sig.
Klyvarnedhalare, se nedhalare.
Klyvarskot, se skot.
Klå på kryss, komma till lovart om en
medtävlare.
Klås (eng. close), nära, tätt intill.
Kläda ett tåg, omvira det med
smär-ting och sjömansgarn för att skydda det
mot skamfilning. Det tillgår sålunda:
man tirar tåget först för att få
underlaget jämnt, lägger därefter tjärade
smärtingsremsor hårt och slätt om
detsamma i samma led som tirén går.
Därefter sätter man klädkilan (se nedan)
på tåget, virar sjömansgarnet, som hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
