Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Trådlös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överenskomna tecken framställas för
meddelande från en telegrafstation till en annan,
betjänar sig av elektromagnetiska
vågor, som alstras genom artificiella
urladdningar av elektricitet eller gnistor.
Dessa vågor sändas från en gniststation
till en annan och röra sig genom ett
sfäriskt dielectricum av den luft, som
ligger emellan jordytan och en imaginär
koncentrisk yta omkring 6 1/2 kilometer
över den förra. Den elektriska kraften
överföres till detta dielectricum av
luftledningen eller antennan, en över jorden
högt uppsatt anordning av isolerade
metalltrådar, inkopplade med de
apparater, som tjäna att avsända och mottaga
de elektriska vågorna. När antennan är
jordad, överföres energien även från
avsändningsstationen till
mottagningsstationen i form av elektromagnetiska
vågor, fortplantade genom jordskorpan.
Avsändaren eller den apparat, varmed
de elektriska vågorna avsändas, utgöres
av en dynamo, som alstrar växelström i
ledningen, då man trycker på en
telegrafnyckel. Som emellertid dess
spänning är för låg för att kunna ge upphov
åt för ändamålet tillräckligt starka
gnistor, får den genomgå en transformator,
där en tillräckligt högspänd ström
alstras. Genom åtskilliga förändringar av
strömriktningen i den primära och
sekundära kretsen alstras gnistor, som
springa över ett s. k. gnistgap i
fortsättningen av ledningen. Detta gap bildades
ursprungligen av ett par metallkulor.
Nu förekomma många olika slag. På
gnistans kraft och varaktighet bero även
de elektriska vågornas styrka. För att
öka dess vågbildande förmåga använder
man sig av antennan, som fortplantar
den med luften som medium. De
elektriska svängningarna giva upphov till
vågor, som kunna fortplanta sig med en
hastighet av 300,000 kilometer i sek.
Angående mottagning av dessa vågor, se
kohärer. Den trådlösa telegrafins
historia är i korthet följande:
Svängningsegenskapen av den elektriska gnistan
upptäcktes av amerikanaren Joseph
Henry 1842. Något senare
offentliggjorde tysken Helmholtz liknande rön och
1853 gav den engelske
vetenskapsmannen Sir William Thomson (Lord Kelvin)
en förklaring över dessa fenomen.
Faraday och Maxwell fortsatte forskningarna
men det var först tysken Heinrich
Rudolph Hertz (död 1894), som genom
uppfinningen av sin berömda resonator
fastslog de av Faraday och Maxwell
uppställda teorierna. Amerikanaren D. E.
Hughes upptäckte 1879 händelsevis, att
en elektrisk gnista kan göra sig
förnimbar på mera än 100 meters avstånd och
engelsmannen W. Crookes förklarade
1892, att den praktiska lösningen av
problemet "wireless" hade stor sannolikhet
för att snart bliva uppnådd. Den
berömde engelske vetenskapsmannen och
fjärrskådaren Sir Oliver Lodge bevisade år
1894 möjligheten, att med en av honom
konstruerad kohärer kunna upptäcka
elektriska vågor på 800 meters avstånd
från den gnista, som alstrat dem.
Italienaren Gugliemo Marconi var det
förbehållet att giva så att säga fast form åt
alla dessa spekulationer. Efter
åtskilliga försök vid universitetet i Bologna
avreste han till England 1896 för att
intressera en del framstående vetenskaps-
och finansmän för sina uppfinningar. Att
han lyckades, torde vara allom bekant.
År 1898 telegraferade han medelst
elektromagnetiska vågor på ett avstånd av
63 kilometer, 1899 sände han
meddelanden över Engelska kanalen, och samma
år hade avståndet för kommunikationen
pr gnist ökats till 413 km. År 1901 den
12 dec. telegraferade Marconi från
jättestationen vid Poldhu i Cornwall
(sydvästra England) till Signal Hill, St.
John, Newfoundland och stadfästade
därmed sitt världsrykte. Detta första
transatlantiska trådlösa telegram bestod
av Morsebokstaven S (...). I Tyskland
var det professor Slaby och ingenjören
von Arco samt Braun Siemens som
gingo i têten för den trådlösa telegrafin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
