- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
6

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slag, isynnerhet rlen sista biten, som går tvärs igenom Sjöalperna.
Viadukter, djerfva broar och långa tunnelar följa tätt på hvarandra,
och en tunnel är ända till 9000 fot lång. Af allt detta märkte jag
dock foga, så fängslad var jag af mitt sällskap. Vi sutto i vagnen
fyra personer, utgörande en liten hygglig trippelalliance, i hvilken
norra Italien representerades af en ung, gudavackcr fru med sin
»bambino» i knät, hustru åt en sardinsk brigadgeneral Diamondi;
södra Italien af en deputerad från Neapel, en eldsprutande figur, som
talade med en fart, så att fradgan stänkte från hans mun; Frankrike
af en gammal militär från första kejsardömets dagar, med »la gloire»
i blicken, »la galanterie» på läppen och »la croix» i knapphålet, —
samt slutligen Sverige af din ovärdigo vän. Men tror du, att en vrå
fins på jorden, der ej »Old England» har sitt finger med i spelet?

I ett höm för sig sjelfva sutto tvenne vördiga matronor, döttrar af
Storbritannien, och iakttogo en beväpnad neutralitet midt under våra
hjertliga meddelanden, då och då slungande åt hvarandra ett »yes»
midt under den unga italienskans mest klingande tirader. Ack, hvad
man är okonstlad och onkel i söder! Tror du hon generade sig att
vid en station bedja konduktören hjelpa hennes pojke, emedan han
behöfde »fare un po (Tacqua»? Hon blef dubbelt älskvärd genom
denna naivitet. Allting här i verlden beror på, huru man gör det.

Alltifrån barndomen, då jag läste i Palmblads geografi om
Ge-nova: »amfiteatraliskt höjande sig från stranden», naturligtvis utan
att begripa dessa mystiska ord, har jag haft den föreställningen om
den gamla staden, att den vore ett non plus ultra af skönhet och
kuriositet. Och se, det var så. Genast som vi passerat den sista
tunneln, tyckte jag, att hela rymden doftade vår. Var det en
inbillning? Troligen, — och flock grönskade kål och andra grönsaker så
vackert i trädgårdarne, och ehuru himlen var mulen och dyster, var
dock luften ljum i jeuiförelse med den, som man andats på Piemonts
slätter. Att jag lick mitt logis i ett marmorpalats, bör oj synas
underligt, emedan man här knappast finner annat; jag bör flock
till-lägga, att den hvita marmorns region har j;ig lcmnat redan i andra
våningen och befinner mig liiir fem trappor upp i den blandado
regionen, der hvita och .svarta rutor betäcka golfven i korridorerna.
Men hvilken utsigt från fönstret! »Thalatta, thalatta», ropade jag
så-hoiu XcuophoiiH Koldater, när jag bortom en klockstapel, som är min
niiniiAtttc granne, bortom skogen af master i hamnen, bortom lyrbå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free