- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
7

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken och hamnens Molo fick första gången se Medelhafvet, romarnes
gamla insjö, liksom Östersjön en gång var Sveriges. »O, den som
hade vingar som foglarne ha!» Här är södern, här är Italien med
sitt folklif och alla sina attributer af marmorpalats, väldiga
monument, stor natur, trasor, lazzaroner, glädje och smuts. Här beröra
ytterligheterna hvarandra, rikedom och elände, sorglöshet och
snikenhet, palats och kyffen trängas vid hvarandras sida på dessa gator,
som stundom ej äro tre alnar breda och med få undantag i
krokighet likna våra svenska landsvägar. Här ligga dessa präktiga palats,
Balbi, Pallavicini, Doria, Brignole-Sale, byggnadskonstens underverk
i skönhet och prakt, och få steg från dem finner man passager, så
kolmörka, så dystra och eländiga, att håren resa sig på främlingens
hufvud, medan han trefvar sig fram i dem.

Med själen fyld med alla dessa vexlande bilder af »facchini* i
sina röda lazzaronmössor, af bondpojkar, draperade som grekiska
statyer i ett vanligt hästtäcke, af Genovas qvinnor, med sin hvita
tyllslöja kokett höljande hufvud och axlar, somnade jag i går afton, och
i dag på morgonen störtade jag med ifver till fönstret för att helsa
hafvet och golfen ... Hvad såg jag? — Ingenting! Jag kunde knappt
skönja min vän, klockstapeln, som dock ej är 50 alnar aflägsnad från
mitt fönster. Stormen tjöt och snön yrde i rasande hvirflar ned från
himmelen. Taken voro täckta med massor af snö, och på gatorna
låg den mer än qvartershög. Jag har nästan aldrig skådat maken
till urväder hemma i dess eget fädernesland. Andedrägten
uppenbarade sig i synbarligaste måtto för mina ögon, och med en
melankolisk blick såg jag mig omkring efter något, som liknade en kamin.
Blicken återvände efter en fåfäng irrfärd till mig sjelf: jag var den
enda värmebringaiide apparaten i hela rummet Men lika godt! Jag
har alltid tyckt, att kakelugnarne varit fula pjeser. Lefve det sköna!
Här skall frysas! För öfrigt är jag just litet morsk: det är en fläkt
hemifrån, som på detta sätt vänder upp och ned på genovesarnes
begrepp om väderleken. På många år har man ej sett en sådan
snöorkan. *Una burrasca (Vinferno!* utropade min städerska då hon
inträdde i mitt rum.

Vid middagstiden försökte jag att gå ut; vinden piskade så
häftigt, att man knappt kunde komma fram. Men man var lika glad
för det; på alla gator kastades snöboll, åkarne hade visligen kört
hem med sina vagnar och rullade nu stora snölaviner på Piazza dell’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free