- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
8

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Annunziata under skratt och skrän, som kunnat väcka upp en död;
fruktsäljarne sjöngo visor med full hals, medan orangerna lågo gömda
under snödrifvor, och eu liten rödkindad tös kom springande efter
mig ur en portgång med en bukett, ropande: »ecco fiori/» Underliga
folk! Fastän vintern nu lagt sin sordin på strängarne, är lifvet dock
ett beständigt »allegro vivace» i jublande rytm och i stormande forte*
der man ej förnimmer några molltoner, — om ej kyrkklockornas
ensliga klämtningar och åsnornas olidliga skrän.

På aftonen saktade stormen af, rymden klarnade, och en
blodröd sol kastade i nedgången den märkvärdigaste dager öfver det
mörka hafvet och de hvitklädda bergen och stränderna. Jag har
gjort en promenad genom den förfärliga modden på gatorna. Våren
är i fullt återtåg. Stormen var blott ett karnevalsskämt af det gamla
Genova; den var en mask, som det påtagit af nyck och nu
bortkastar, ehuru man måste medge, att det var en karaktersroll, som
utfördes med allt för sträng natursanning och utan all idealisering.
Det enda, som nu återstår af naturens uppror, är en ihållande djup
ton, som beständigt ljuder i mina öron och liknar dånet af en
jette-stor kontrabas: det är hafvet, som bryter sig mot Genovas murar
ocli spelar riturnellen till förmiddagens stora stormaria. Jo, ännu
en sak återstår: kylan i min luftiga bur.

En hygglig milanesare upplyste mig vid middagsbordet, att
medeltemperaturen för Genova under vintern är + 8,3 grader. Jag har
med flit skrifvit upp denna siffra såsom preservatif mot kölden — i
brist på ved. Hvarje gång händer och fotter närma sig fryspunkten,
hvilket inträffar fyra gånger i timmen, ser jag på min siffra och
springer några slag fram och åter i den aflånga cigarrlåda, der jag
hafver min varelse, ocli på detta enkla sätt uppehåller jag en
tarf-lig, men glad existens. Imellertid ber jag helsa vår gamla ärliga
svenska vinter från hans slyngel till broder här vid Mcdclhafvet. Är
den förre lång, så är lian dock oändligt mycket trelligare än detta
feberaktiga kastande mellan urväder och vårslask. Ack, jag tycker
mig höra bjellror ocli gnäggande springare, pisksmällar och
llick-skratt... jag tycker mig so mörka skogar och istiickta sjöar ... och
den varma kammaren... och den vänliga brasan... och den varma
punschen... och den trediga gungstolen ... och en stilla tupplur...
IlvadV Jag tror jag drömmer redan? God natt!–

Misstag! Jag är oj den ende svensken i Genova. Jag liar i dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free