- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
11

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kusten af Italien ännu hägrade fjerran i öster, samlades vi till diner
kring forsalongens bord, der förste löjtnanten, andre mannen ombord,
presiderade. Han var en äkta väderbiten, af humor uppfyld,
medelålders sjöbuss, som ej lemnade något tillfälle obegagnadt, då han
kunde anbringa ett mustigt ord. Dervid voro särdeles de båda
mun-karne föremål för hans skämt, då de icke på fastedag kunde lormås
att äta kött, utan läto. de läckra rätterna passera sig förbi och under
mer eller mindre gudsnådliga åtbörder och miner läto sig nöja med
kokta bönor och vatten. Som en äkta ättling af Rabelais tedde han
sig både i handling och ord, och då han med ett godmodigt grin
ropade: »Sajtristi, messieurs, il faut manger et boirc!> påminde han
lefvande om Pantagruefs klassiska utrop, då han blifvit enkling:
»Fui de gentil-homme, il raid micux jdourer moins et boire
d’ avcmtaige!»

Vid bordet gjorde jag en angenäm bekantskap med mina
hyttkamrater, kompositören Ferrari och hans förläggare, musikhandlaren
Giudiei, begge från Milano, på väg till Iloma för att få en opera af
den förre, »77 ministrello*, uppförd på en af dess teatrar. Jag har
all anledning att minnas dessa män, emedan jag vid mitt inträde i
påfvens stat hade dem att tacka för stor hjelp.

Efter en orolig natt, under hvilken Quirinal kastades som en
vante på vågorna och knakade i alla sina fogar, medan de ofantliga
hjulen ojemnt, likasom flämtande, piskade det skummiga vattnet,
komrno vi följande morgon till Livorno, som i den gråa och blåsiga
vinterluften icke just gjorde något behagligt intryck. Imellertid fingo
vi lugna oss, ty båten skulle afgå först på eftermiddagen, så att man
hade god tid att se sig om, och denna begagnade jag iifven troget i
sällskap med mina nya italienska vänner, hvilka föranstaltade en tur
kring staden och dess omgifningar, med ett besök i dess synnerligen
berömda vattenverk och en titt kring hamnen, der ttere norska flaggor
svajade, men endast en svensk. Här gjorde jag första bekantskapen
med ett italienskt kafé: stort, grant dekoreradt, men med smutsigt
golf, gjorde det mest intryck genom de besökandes stora mängd och
glada later. Huru det var, sammanträffade der flere af Qvirinalens
inbyggare, och i den franska absiuthen stiftades i hast bekantskaper,
som man hade hopp att få förnya under en längre vistelse i
skönhetens land. Till de intressantaste hörde en ung napolitanare, svart
och gnistrande, med ett par ögon som pistolmynningar och en tunga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free