- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
12

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som gick med högtryck. Jag i min ringhet, son af ett litet och
af-lägset folk, var glad att bli så hyggligt bemött under detta
kosmopolitiska förmiddagsrummel.

Ännu en afton tillbragte vi ombord, med ön Gorgona i vester
och Elba blånande rätt förut, och sofvo en natt, som var lugnare
än den förra, samt vaknade för att se kusten af det gamla Latium
om babord och sist tidigt på morgonen hamna i den ruskiga staden
Civitå vecchia. Och dermed var man inne i det Inferno, som måste
passeras, innan man kunde nå Romas Paradiso, ty nu börjades det

— jag menar med passkrångel, visitationer och drickspenningar.
Uppfyld af vämjeligt förakt och kokande ilska, genomgick jag persen,
dervid på det vänligaste understödd både i inbiten rabies och med
praktiska handtag af mina utmärkta italienska vänner, hvilka såsom
norditalienare betraktades med ännu misstänksammare blickar och
undersöktes med ännu mera minutiös omsorg än jag. Det skulle bli
föl* vidlyftigt att genomgå alla de tolf stadierna i denna infernaliska
vandring genom påfvens portlider, och det kan vara likgiltigt, hvad
den kostade i reda penningar: nog af, efter ett par timmars stekning
på halster vid sakta eld kommo vi ifrån saken, utblottade på allt
slags silfvermynt och utmattade som efter ett handgcmäng, men
räddade, med alla våra egodelar i behåll. Likasom genom ett underverk
hade jag undgått tvenne faror; man frågade: »har ni vapen?» och
jag svarade sanningsenligt nej, — men glömde en norsk slidknif,
som låg i kofferten och var nära att upptäckas, men undgick det
hotande ödet; man frågade: »har ni böcker?» och jag svarade
sanningsenligt ja, samt framtog Horatius, och så räddades Voltaire’s
dramer, ty allt hvad den mannen skrifvit, finnes upptaget bland de
förbjudna böckerna i påfvens svarta bok. Sedan allt var
vederbörligen upprifvet och genomsnokadt, utan att dock bringas på sin plats
igen, sedan alla doganicn och facchini voro betalta, och sedan pass
och qvitton af hvarjehanda slag blifvit aflemnade, mottagna, å nyo
synado och hederligen honorerade, hade vi iindtligen rätt att stiga
in i den barack, som hedrades med namn af »stazionc», få köpa
biljetten och taga plats i jernvägsvagnarne, hvarpå det efter ännu
en god tids väntan ändtligen bar af från denna ruggiga smutshåla,
som skyddades af en gammal pittoresk fästning och dcrtill af den i
hamnen liggando pålliga korvetten »La roncc.rinne immacntata* eller
»Den obelläckado af loisen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free