Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu susade vi fram öfver den ensliga romerska campagnan, som
doek i närheten af hafvet ännu bibehöll ett visst vildt, storartad t
tycke af stranden, utan att ega den inre slättens vågform iga, för ett
främmande öga i början tryckande och tröttande entonighet.
Sumpmarker och vidsträckta skogssnår, tillhåll för massor af vildsvin,
bredde sig ut öfver de ödsliga markerna, som här och der lyfte sig
till långdragna höjdsträckningar. Snart nog ögnade vi äfven Ti her,
som gjorde skäl för sitt gamla tillnamn »fluvus», den gule, der han
vältrade fram sina af uppslammad lera tunga böljor mellan branta,
gråa jordvallar. Slutligen sågo vi borta i öster något som liknade
en stad, d. v. s. en mängd gråa hus visade oss sina mindre
behagliga baksidor, och en och annan tornspets stack upp öfver dem...
Ilm! Är detta Koma?... Vi körde in genom en portöppning i
en åldrig ringmur, och tåget stannade vid ett det tarfligaste
provisoriska stationshus af omåladl trä ... Detta kan aldrig vara Koma!...
Jo, jo men! Nu ii ro vi der. Detta iir Porta Portese, hamnporten,
der banan från kusten tills vidare stannar. Denna låga barack är
bangården till det eviga Koma, jordens andliga drottning, likasom
hon varit dess verldsliga. Från denna något så när anständiga
barack fösas vi allesamman, ungefär femtio pei’soner från alla verldens
kanter, in i ett ordentligt brädskjul utan en bänk eller en stol, der
vi formligen inläsas, medan en del gensdarmer, bistra karlar på tre
alnars längd, svarta och starka, ;>5—4U år gamla, ännu en gång
företaga den vigtiga passundersökningen, och först när denna efter
en god halftimme är afslutad, öppnas långsamt portarne, och man
öfverantvardas på nåd och onåd at en klipsk romersk droskkusk.
Hvad detta ville säga, tick jag snart nog erfara; men nu gingo
vi dock icke detta öde till mötes, utan mina italienska vänner och
jag valde att fara med omnibus till det hotell nära kyrkan S. Maria
sopra Minerva, midt i Roma, som vi åt oss utvalt. Men att sitta
inne i den skumma och skallrande trojanska hästens bnkkavitet, —
det kunde aldrig komma i fråga! Upp på taket klängde vi med
lifsfara, och högt genom luften fördes vi på den vackra
söndagseftermiddagen fram öfver Romas ofta krokiga och tr.inga gator. Det
var just icke någon fördelaktig sida den gamla verldsherskarinnan
visade oss, der vi konnno skramlande in genom de dåliga bakgatorna
i Trastévere, eller den del af Koma, som ligger på andra sidan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
