Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och stack upp fyrii lingrar, hvarpå, (len körlystne Phaeton nickade,
och öfverenskommelsen var uppgjord: jag skulle betala fyra paoli
(— 2 francs) för en timmes åkning. Sedan vi jemfört våra klockor,
steg jag upp och kommenderade: *Via di purifleazione n:o 21!...*
Till min ytterliga öfverraskning svängde karlen in med åkdonet på
närmaste tvärgata, som var så smal, att vi knapt kommo fram utan
att köra benen af de hundratals qvinnor och barn, som njöto
söndags-aftonens siesta ])å trösklarne till sina bostäder och högt uttryckte
dels löje, dels förtrytelse. Det blef en uppståndelse! I den gatan
hade tydligen aldrig ett åkdon synts till. Men jag lät mig ej
bo-komma: bäst att hålla god min i elakt spel! Der bodde en vän,
målare till professionen, som jag sökte, men, ty värr, ej fann hemma.
Derpå verkstäldes det svåra återtåget, vi fmgo rum sjö utanför
gränden, och nu gick det i god fart utför till Corso och bort till det
antika Koma — till Capitolium, Forum, Colosseum, Palatinus, alla de
gamla välkända ställena, dit fantasien förut så många gånger
vallfärdat, ledd af de gamle författarne, men som ögat 1111 först mötte
i verkligheten, nedrasade, störtade, begrafna, tillintetgjorda, höljda af
iirtusendens grus och af den eviga naturens ungdomliga grönska, men
stora, eviirdliga, öfverväldigamle äfven i denna trasiga tiggareskrud.
Jag gret den omotståndliga rörelsens tårar vid denna syn: att yttra
ett sansadt ord om dem var och är mig ännu omöjligt...
Jag återfann vid Titi triumfbåge min svartmuskige hiisttämjare,
som förde mig i skumrasket förbi Trajani forum hem till mitt hotell
igen. I porten uppräknade jag åt honom åtta silfverslantar, livilka
tog för halfva paoli, och när han med den ena handen mottagit dem,
utsträckte han den andra och yttrade med ett vänligt grin: >E la
buona mano, signore?* Han begärde drickspengar, och jag gaf
honom äfven en liten silfverslnnt. Uppkommen på mitt rum, räknade
jag öfver min kassa. »Corjw dell’ ammo del diavolo.’» Jag hade
gifvit honom åtta paoli för fyra — och ändå begärde den skurken
drickspengar! Det var min första sjelfständiga erfarenhet, huru man
blir lurad i Italien, när man är dum. »Det var rätt åt dig», hviskade
jag till mig sjelf, när jag om aftonen slumrade in midt under ett
dundrande åskväder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
