- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
20

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet man ej af, förr än man är fastvuxen vid henne som murgrönan
på. hennes grusade tempel, och liksom denna hugger man sig fast
med tusen små rötter, hvilka med hvarje stund, förökas i antal, och
som det en gång skall kosta bittra ansträngningar att slita, — bittrare,
ju längre man legat vid den underliga förtrollerskans barm. Så har
det gått mången, som kommit hit för ett kort besök, men stannat
här till döddagar.

Jag har börjat finna, livad anledningen är till detta egendomliga
fenomen. Tjusningen af romarlifvet ligger deri, att man först och
främst genom det politiska tillståndet skiljes från alla tankar på den
verld, i hvilken vi lefva, och föres in i en minnets trollverld, till
hvars bildande ingen ort på jorden eger sådana materialier som
Roma. Man flyttas många århundraden tillbaka i tiden, och det är
med en känsla af obehag man påminnes om sitt eget tidehvarf
genom tidningar och politik, hvilka dock till en viss grad existera iifven
här. För det andra eger man en verksamhet, vid hvilken man aldrig
kan tröttna, och som aldrig tager slut: man är i hvarje ögonblick
sysselsatt att med fantasiens hjelp restaurera eller bygga upp ur
gruset, hvad tid och menniskor störtat ned, och som de lätta
luftslotten ramla med den nedgående solen, har man det nöjet att
följande morgon börja på nytt och bygga om igen på ett annat,
möjligen bättre sätt. För det tredje kan man aldrig ha ondt samvete i
Roma. Om jag äfven under en hel dag ej gjort annat än löpt
omkring på gator och torg och gapat som en tok, så kominer jag dock
på aftonen hem med en belåtenhet, som 0111 jag uträttat storverk,
och jag är trött ocli glad såsom efter ett riktigt godt stycke arbete.
Allt detta sammanlagd t bildar ett hexpulver af besynnerligaste art,
som, intaget hvarje dag i stora doser, gör, att man glömmer allt,
glömmer hela vcrlden, glömmer sina vänner ocli sina fiender — ja,
till ocli med sig sjelf och sin egen tillvaro, så att det iir, som 0111
en blixt slog ned i hjertat, när man ett, tu, tre någon gång fyllos af
ilen enda, enkla tanken, hvilken ögonblickligen växer till ett
stormande jubel: »Du iir i Roma, du är i Roma!»

Ilvart tror du, att jag först stiilde mina steg, — hvart, 0111 icke
till det gamla Roma, till Forum och dess onigifningar, hvilka jag
nom hastigast gifvit en blick första aftonen? — l)n mins nog, huru
vi studerade vår Lmus, vår Tacitiis, vår Ciccro, huru vi svärmade
m<’d de gamle skalderna lör de sju kullarnas stad ocli »llavus Tiberis ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free