Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste sluskar längst borta på den sluttande gatan, livilka, när de
fingo se nn’g, började knuffa på hvarandra, tala sakta, blicka
betydelsefullt emot mig och gripa efter något, som de hade gömdt i
fickan. För min del gick jag beslutsamt framåt, tog ett dugtigt tag
om käp])en och grej) i iickan efter min dubbla portnyckel, beredd
att försvara mig « outruncc. Strax innan vi skulle mötas, skar en
tvärväg öfver den långa gatan, och på denna tvärväg passerade just
ett par forbönder fVån den niira belägna stadsporten, liggande på
sina lass och förda af sina med stora pinglor besatta hästar. Detta
måtte ha stört liendens planer, ty med ett elakt grin gingo de förbi,
och den närmaste fälde på samma gång ihop en knif niidt för min
näsa. Jag såg så lugn ut, som jag kunde, tog ut stegen och var
inom en kort stund på Lateranplatsen.
Men det är ej slut ännu. Från Lateranen ville jag taga mig
hem en annan väg, men då jag kommit till Colosseum och der ville
söka nya rymder, fann jag mig snart nog vilsegången till Octavias
portik med fiskaretorget och uppe i judarnes stad (Mietto, samt
hamnade sist, förtvitladt trött och utsvulten, på ett sämre kafé i en
stadsdel, som måtte legat i närheten af Piazza Xavona, Jag steg in i en
förvånad krets af unga romare och romarinnor af mycket misstänkt
kaliber och bestälde »una aura*, en kopp ehokolade. Aj, det var
första misstaget: det var fastedag, och en attra hörde till
förbjuden mat, hvarfor jag högljudt och hånande hänvisades till *cumera
¡1russa», ett särskild t rum, der *feta» saker fingo täras. Der satt
jag i min oskuld, tärde min kopp och ville just betala den, då jag
till min olycka råkade störa en téte-å-téte mellan ett älskande par i
sidorummet. Älskaren rusade upp, som stungen af en orm, kom emot
mig med gnistrande ögon och frågade, livad jag ville honom. Min
oskuld och uppassarens hygglighet räddade mig; då den senare gaf
mig tillbaka mina penningar och deraf fick sin lilla slant, förde han
mig vänligt till en bakdörr, der jag gick ut, anvisade mig vägen
och önskade mig god afton. Kfter hans utpekning kom jag också
lyckligt hem igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
