- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
29

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjelf gamla kurlen och rodnar smått vid tanken derpå att på fullt
allvar börja leka igen, och det i hela verldens åsyn. Men — fram
med narrkåpan! Man måste tjuta med ullvarne. Och dessutom liir
man ju emot sin vilja ryckas med i denna ström af glad galenskap
ocli olektriseras af detta poetiska lif, så att man ej hinner reHektera
hvarken öfver detaljerna eller öfver det hela i den hårdnackade strid,
som levereras på Corso i hela dess sträckning från Piazza del Popolo
till Piazza di Venezia.

Och dock, — förlat mig denna prosaiska vink! — innan vi kasta
oss in i verldsvimlet, låt oss tor säkerhets skull gå in på *Qt(«ttro
Xnziont» och helsa på vår vän Alcssio... Hvad tor slag? Känner
du icke Alessio, Piomas märkvärdigaste person näst påfven? Nåväl,
jag skall presentera honom en annan gång. Nu hinna vi ej mer än
i hast dricka en > fogi ¡ett a* af lians »vino bianco* lör att skalla oss
en smula af den stämning, utan hvilken alla våra illusioner om denna
välsignade karneval skulle störta tillsammans som det eländigaste
korthus. Ty — for att på en gång säga ut sanningen — karnevalen
iir knappt skuggan af livad den fordom varit. Den är ett grymt och
groft gyckel med en gammal, vacker och älskvärd pliigsod, som i vårt
prosaiska tidehvarf förlorat allt poetiskt doft och knappt eger sa
mycket qvar af sitt forna lif, att det för ett ögonblick förmår skyla den
rahet, som intagit glädjens och poesiens plats under den brokiga
kostymen.

Och huru skulle det kunna vara annorlunda? Ifrån att vara en
romersk gata har ju Corso blifvit en europeisk lekstuga, från
takåsarna till trottoiren, på alla balkonger och i alla fönster öfverfyld
af tusental af de grundligaste engelsmän, — förutom qvinnor och
barn — alla studerande sättet att »göra en karneval» med samma
allvar och noggrannhet, som om det gälde att lösa ett mekaniskt
problem eller en national-ekonomisk fråga. Iliir och der ser man en
fransk ofticers familj, under det gatan vimlar af rödbyx r, bland hvilka
sparas en och annan hushållande fotvandrare, som af det ljusa
skägget och af de "ans der Tiefe des Bewustseyns» framslungade
bukett-ungarne röjes vara en Germaniens son. 1 de sparsamt framtågande
vagnarne samma syn! Äfven der hafva engelsmännen brorslotten.
Vi stackars skandinaver försvinna naturligtvis som droppar i detta
kosmopolitiska verldshaf. Men hvar iiro romarne? frågar du. Ja,
hvar iiro romarue? »That is the question!» Med undantag af gat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free