- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
34

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mest pittoreska ställen på den italienska halfön, — att icke tala om
den lilla stadens sunda läge ocli qvinliga skönheter. Der har du
taflan: önskar du kanske äfven staffage? Nåväl! Figurerna i
forgrunden äro — din ödmjuke tjenare och hans vänner. Skall jag
presentera dem? Nej! Det må vara dig nog att veta, att den ene
är skald, den andre musiker, den tredje målare och den fjerde —
en sångmö eller något dylikt... nog af, en ungmö, dotter till en af
oss, lika godt hvilken.

Det gifves i verldcn ingenting jcmförligt med den friska,
upplif-vande frihetskänsla, som man erfar, då man med sina egna
fortkomst-ledamöter flyttar sig framåt genom en herrlig natur, mot ett obekant
mål, i godt sällskap, med gladt sinne och under en klar himmel.
»Lärkan drillar högt i skyn... Nu är det vår!» klang det hela tiden
under vandringen från Albano, och i detta jubel instämde vi alla, —
inclusive åsnan, som bar våra saker. Den ende, som såg fundersam
ut, var det respektiva ökets fjortonårige drifvare, som, då han hörde
det främmande språket, hemlighetsfullt började förfråga sig om tiden,
då Victor Emanuel skulle komma till Rom, och, när han härom fick
högst knapphändiga underrättelser, började småputtra Öfver vårt
begär att vandra upp och ned i de pittoreska dalarne i stället för att
följa den präktiga viadukten, som öfver de djupa klyftorna leder till
och ifrån det gamla Aricia.

-’Nu är det vår!» klang det igen, sedan vi lomnat den uråldriga
staden med sitt pittoreska liige och sina smutsiga gator och kommit
in i den herrliga trakt, der vägen löper fram till staden Genzano.
Dess berömda blomsterfest är numera en saga, men om en sådan
någonstiides bör firas, så är det der. Vi för vår del firade den hela
vägen under vår vandring bland blommande ancmoner, hyacinter,
snöklockor och crocus, hvilka hiiljde de saftgröna sluttningarna i
otaliga flockar, med en omvexling och en rikedom i färger och former,
som skulle gjort en svensk trädgårdsmästare förtviflad.

Och i ett nu befunno vi oss från Genzanos vårkliidda al mar och
blomstcrhöljda gräsmattor vid ett annat under i denna underbara
natur. Vi stodo vid kanten af Lago di Nemi, det vill säga: nästan
lodrätt nedanför oss i «len djupa afgrunden låg den lilla sjön, i sina
mörka vågor speglande de stupandu stränderna, och midt emot på
andra randen af den slocknande kratern låg den lilla sällsamma
staden Nemi, som ett örnnäste last på yttersta kanten af den svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free