Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Longa. Jag skulle också önska, att jag kunde i rätt varma färger
måla för dig behaget af en promenad rundt omkring sjön, der vägen
stundom går under de öfverhängande klipporna, klädda med den
rikaste grönska, medan sjön ligger spegelklar i det svindlande djupet
nedanför oss. Men jag är trött oeh mina fötter värka. Castel
Gan-dolfo, påfvarnes sommarresidens, förmår knappt framlocka ett leende
på mina läppar. Jag är likgiltig till och med för det minne af
romersk kraft, som är fäst vid den underjordiska kanal, genom hvilken
Albano-sjöns vatten under Castel Gandolfu utgjuter sig på slätten
nedanför Albano. Ue stora utsigterna och de väldiga skogarne gifva
ingen bot for trånga stöflar och — hjerteqval, och solvärmen är en
Guds gålva, men i mars månad kunde Phoebus dock låta bli att
bränna, som om vi lefde under hundst jernans tecken. Och dock —
huru förunderligt! Ett glas godt vin i den lilla staden Marino och
den idylliska friden mellan de vänliga vignerna ofvanför Grotta
fer-rata samt den makliga färden på ryggen af en trilsk åsna bidrogo —
kanske jemte ett par vänliga blickar — betydligt att stärka det
sjunkande modet och höja själen öfver stoftet och dess bekymmer. Och
hvad som slutligen gjorde mig fullkomligt till herre öfver materien,
det var anblicken af några ruiner uppe på en bergsträckning rätt
framför vår väg. Det var lemningarna af det forna Tuseulum, af
Ciceros villa, der den gamle hedersvännen skrifvit sina »Qturstiones
TuscuUuuv». Ack, jag kom ihåg, huru många gånger jag i min gröna
ungdom grubblande hängt näsan öfver dem och funnit mig föga
upp-byggd af den store talarens filosofiska snack. Nu kom jag med glädje
ihåg hans afhandling ¿0111 tålamod i smärtan , de doloro
contem-nendo, och tackade honom i djupet af min själ för den frukt, jag
sent omsider skördade af den stoicism, han lärde mig.
Innan solen gick ned, höllo vi vårt intåg i Frascati, der ännu
en gång den väldiga Campagnan och det ändlösa hafvet för våra
blickar klädde sig i purpur och guld. När månen gick upp, fann
den oss rullande i rask fart öfver Campagnan, der vi öfver obanad
mark letade oss en egendomlig väg fram till — Tivoli. Intet enda
litet äfventyr, intet röfvaranfall gjorde den vågsamma färden
romantisk i vanlig mening. Så mycket mera poetisk var den i inre och
bättre mening.
i>Hvad Hjertet attiaaer.
Maaske dog engang under Solen du naaer»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
