Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörrarna och väggen utanför de kontor, der påfvens tjensteandar
tillhandahålla allmänheten möjligheten att för klingande mynt köpa en
oviss gunst af lyckan. Och den dag, eller rättare natt, då
dragningen försiggår, är hela trakten kring dessa röfvarkulor en enda stor,
lefvande passion, i tusen skilda gestalter framträdande i dragen hos
de arme, som drömt om n:r 71 eller af madonnan fått n:r 97 sig
rekommenderad och finna sig svikna i sina förhoppningar på
guda-modrens bistånd.
Nej, då går det bättre till och under hyggligare former uppe på
höjden hos oss. Också bo vi ju vid »Via Felice», den lyckliga
gatan. En skinka, en fårbog eller några höns — hvilkä dock,
barbariskt nog, bäras vid benen, mot hvilket behandlingssätt de förgäfves
inlägga sina sprattlande protester — äro de saker, som af en
humoristisk utbjudare kringföras och utropas på gatorna. Hufvud efter
hufvud sticker fram ur fönstren, och slantarne regna ned öfver
varornas outtröttlige egare, som under tusen infall antecknar de äskade
numren på sin lista. För några dagar sedan såg jag en
folkskock-ning på gatan.
^Hvad är det?»
»Jo, en dragning.»
Föremålet för den vigtiga handlingen var en liten den
älskvärdaste killing, som i all oskuld spisade kål på en sophög, under det
dess öde under larm och rop afgjordes. En påse med lotterna
skakades, och det yngsta barnet i samlingen stack ned sin lilla hand.
Betydelsefull tystnad I
Ändtligen uppropades n:r 27, och den lyckliga vinnande var
sig-nora Rosa på Via di Porta Pinciana.
»Margaritella! Ilvar är Margaritella?» ropade mannen.
Det var killingens klingande namn. Och nu har det af i en
jublande procession med Margaritella i spetsen till den lyckliga signora
Rosa, som på sin trappa helsade den ungdomliga gästen välkommen
i sin torftiga boning.
Detta gick nu i allt lugn för sig och med en viss värdighet,
lämpad efter det högtidliga i sjelfva handlingen. Men jag har en
gång sett den lustige fyren lotta bort ett fat med rykande mat,
färdig att serveras. Då var det lif på Via Felice. Utroparen sprang
som en galning ocli hojtade och hviftado med sin lista, medan ångan
från fatet steg retande upp i publikens näsborrar. Också föllo slan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
