- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
45

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tarne flen gången så tätt som hagel, och på mindre än tio minuter
var hela saken förbi, penningarne inkasserade, dragningen
försiggången, maten uppäten, och lifvet hade återvändt till det hvardagslugn,
som for ett ögonblick blifvit stördt af en enstaka vindstöt från
passionernas land.

Ingen, som är i Iloma, försummar viil att taga, om iifven den
flyktigaste kännedom om dess berömda osterior och det fria, obundna
lifvet på dem, hvars minne, liksom hågkomsten af den första
kärleken, sätter de äldre, hvilka varit här för flera år sedan, i eld och
lågor. Jag har sett gamla, älskvärda ögon glänsa af en ovanlig eld,
när vi triidt in på >11 Solo (Solen) och vid ett glas »Grotta-ferrata»
satt oss att tala om forna, naturligtvis bättre tider, då Thorwaldsen
var konstnärernas Nestor här nere och Byström och Fogelberg gåfvo
iifven svenskarne tillfälle att känna sig en smula stolta i konstens
land. Jag har också sett, huru det ädla »Montefiascone» med sin
verldsbekanta och ödesdigra etikett: »Est, est, est/* kan göra den
gamle ung på nytt och i förening med retande mandolintoner och
förföriska svarta ögon locka redan halft styfnade lemmar att med
ungdomligt behag tråda salterellons lifliga steg och framlocka
stormande bifall iifven af Italiens söner. Men detta »gemytliga» lif har
nu aftagit, och ingen sammanhållning finnes mellan konstnärerna af
de skilda nationerna, så att mycket nu är annorlunda än det var
fordom. Men ännu är det en högtid, då vi slå oss tillsamman några
vänner och hvar och en med sin skinkbit och sin ostskifva i fickan,
köpta hos en hökare, vandra ned till »Palombella» i närheten af
Pan-theon och vid ett godt glas vin prata om hemmet och allt det kära,
vi ega der uppe i norden.

För öfrigt tager föreningen oss skandinaver i anspråk än som
sällskapsmenniskor, än som parlamentariska talare och lagstiftare, än
som vältalare och skalder. En »generalförsamling» i föreningen har
gifvit mig bilden af ett framtida gemensamt parlament för de tre
nordiska rikena. Stor förbistring i språk och begrepp, mycket »vrövl»
och fuga resultat! Nej, då gå vi hellre upp en lördagsafton, när vi
ha »fruntimmersförening» och de tre tungomålen, af älskliga läppar
sända ut i rymden, surra om hvarandra så sällsamt, som om bin,
getingar och humlor kommit in i samma kupa.

Underligt nog, visar sig dock det mesta lifvet i vår förening vid
de s. k. grafölen, det vill säga, när vi säga farväl åt en afresande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free