- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
51

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en stor man! — så vida ej de yppiga liipparne vittnade om en
sin-lighet, hvilken beröfvar det bela en stor del af dess spirituella
utseende. Denne man är kardinal Antonelli, påfvens statssekreterare
och Kyrkostatens förste man i dessa kritiska tider. Jag kan ej neka,
att jag kände mig på visst sätt intagen af honom, när jag såg
honom första gången, och jag undrar alls ieke på, att qvinnorna i hans
yngre dagar legat som suckande vasaller vid hans fotter.

Nu fattas ingen i den höga kretsen mera än kronan sjelf, Pius
IX. Men gif akt, der öppnas vid sidan af högaltaret en dörr, och
från den kommer påfven stilla vandrande i spetsen för sin
prester-liga stab. Vid hans ankomst falla alla på knä — utom du och jag
och några engelsmän. Nu sätter han sig på tronen, och gudstjensten
börjar med något, som man annars är ovan att se i Guds hus, —
med en stor delilé. Kardinalerna uppstiga nämligen, hvar och en
efter sin rang, toiletten ordnas af en famulus, och i stilla tåg,
liknande »hofiruntimbret» hemma hos oss i en kunglig procession,
vandra de med ett fyra alnars släp, en och en, fram till påfvens tron,
aftaga kalotten, knäböja och kyssa den nådigast framräckta handen,
som dock är höljd af den violetta manteln, samt gå i samma
ordning tillbaka till sina platser. Efter dem komma några biskopar,
som iå kyssa Hans Helighets knä, och sist några lägre embetsmän,
som få kyssa hans tå.

Under denna något långdragna ceremoni anstränga de påttiga
sångarne sina halsar uppe på sångläktaren, som är inbyggd i den
högra sidoväggen. De iiro märkvärdiga, dessa sångare, att kunna
under en halftimmes tid oupphörligt föredraga samma fugerade sats
i samma skärande fortissimo; säkert är, att mina öron förr tröttnade
än deras strupar. Det egendomligaste vid deras uppträdande är att
höra de manliga sopranernas gälla toner. Första gåugen göra de ett
sällsamt intryck, emedan ljuden icke tyckas frambragta af en verklig
menniskoröst, men småningom vänjer man sig att fördraga dem, och
man kan icke undgå att skänka sin stora beundran åt den
konstfärdighet, dessa varelser utveckla. Jag har en gång hört den
förnämste bland dem, Mustapha — jag gitter ej kalla honom signore —
taga det trestrukna c med en glans och en ledighet, som verkligen
voro förvånande.

Ofvanpå sången och den efter vanlig ritual hållna messan,
under hvilken man halfdöfvad inandades den i stora molnmassor kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free